Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Den nya läran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äldrar uteblevo från bröllopet. Tre gånger hade hon
skrivit brevet och tre gånger bränt upp det igen, nej,
hon skulle inte krusa, förr finge väl hela äktenskapet
gå om intet. Men vad skulle folk då inte skvallra om,
och hur skulle man inte då förtala henne, och vad
skulle inte Ivar, pojken hennes, lida. Hon gick för
första gången under sin tid vid bruket den långa vägen
till kyrkan en söndag för att höra Guds ord och få
styrka att besegra sin stolthet, och på söndagsaftonen
skrev hon hem, och brevet gick. Efter fjorton dagar
kom svar från fadern, att de skulle komma alla där
hemifrån till bröllopet. Det var ett kort och sakligt
brev, som började med »till vår dotter Doris» och
slutade med »dina föräldrar», lakoniskt och kärvt, och
dock tyckte Doris, att hon i svaret spårade en
tillfredsställelse hos föräldrarna över att hon blev gift på vad
man därhemma kallade hederligt vis och över att
bröllopet skulle stå hos en förmögen och välkänd bonde
som denne Krieg Mats. Några dagar efteråt kom
också en stor kista från hemmet med hennes mors
bästa högtidskläder, spetsar och skinn, linne samt
hälften av silvret. Hon förstod, att föräldrarna icke
ville, att hon skulle komma som en stackare till
bröllopet och det nya hemmet.
Krieg Mats gjorde ett hejdundrande bröllop. Han
visste nämligen, att finnsläkterna voro stolta och
nack-styva, och sedan han fått veta, att hans blivande
svärdotters fader var Karl Sikkas i Lejbergsbyn, den
förnämste av finnadeln i Bergslagen, beslöt han att offra
även en del av sina sparpengar för att göra bröllopet
så storslaget som möjligt. Finnmarkskungen skulle
inte behöva skämmas för bröllopet, och själv ville han
inte stå tillbaka för en finnbonde.
Det rustades i fyra veckor till högtidligheterna, och
hela Järna socken gick i väntan på vad komma skulle.
Det skulle bli ett kyrkbröllop, och vigseln skulle ske
pingstdagen. Redan tidigt pingsaftonen kläddes den
vita kyrkan, som ligger som en väldig näckros, av älven
uppkastad på stranden. Det var ungdomen i byn som
klädde kyrkan. Hela bygden var i rörelse att släpa
5 — Den stora striden
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
