Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Den nya läran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram nyutsprucken björk och asp till kyrkporten,
barnen plockade på dikesrenar, i lunder och lövängar
försommarens blommor att bindas till blåröda och gyllene
kransar. Göt Aron Svensson ledde lövtäkten,
Snöborgs Maja kransbindningen. När klockan var nio och
helgmålsringningen började, var hela kyrkan klädd,
själv en brud beredd att i sin famn sluta en annan
brud.
Pingstdagsmorgonen strömmade hela bygden till
kyrkan. Alla voro i helgdags- och flera i bröllopskläder,
ty de voro många, som efter vigseln skulle till
bröllopsfesten. En hel del av kyrkfolket hade ännu sina gamla
sockendräkter. Karlarna hade grova skor med
bandrosor av vitt skinn eller vita spännen, blå strumpor,
röda strumpeband med rödvita eller blåröda tofsar
under knävecket, knäbyxor av bockskinn och mörkblå
långrock eller svart klädesrock med röda band vid
handlederna, rödbrokig halsduk och svart tvärkullig
hatt. Pojkarna hade samma dräkt som karlarna med
kortare rock, där de icke voro klädda som stadsbor. De
gifta kvinnorna hade röda strumpor, grön-randig eller
svart kjortel med högröd, randig underkjol, rött liv,
vita ärmar, brokigt förkläde, på huvudet slät mössa
av-vit skirting, med huckle hos några av de äldre, framtill
med bred inknypplad spets. Om halsen hade de band
av glaspärlor eller silverlänkar. Flickornas dräkt var
som mödrarnas utom att de buro en brokig mössa och
blommigt halskläde. Ack, denna färgglädje hos den
förväntansfulla hopen, detta röda och gröna mot de
vita kyrkmurarna, detta levande och brokiga myller
runt om detta tysta tempel och de ännu tystare
gravarna, ur vars mylla sommarblommorna började spira
för att vittna om livets seger över döden! Så var det
de runda gyllene trädkronorna, vilka voro liksom fulla
av sjungande fåglar, av alla röda bröllopspars
lyckokänslor och förväntningar. Äh, Per Ols, som släpat
sig hit ända från Lejberget för att se Doris glädja sig
åt sin lycka, han hörde många fåglar i träden och
kände tydligen igen Juggas trast bland dem. Ja, nu
skulle väl glädjen vända åter till Sikkasgården. Men
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
