Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Den nya läran - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lagen å bruksherrarna gör som dom vill mä oss, sökte
Josef argumentera.
— Kapetalet, va begrip du utå kapetalet? Vore int
kapetalet, så vore väl int varken bruket eller smederna
där, för allt kost ju pengar.
— Men du begrip väl, att dom som har kapitalet
kom te å bestäm över arbetarna. Dom vill ha mest
möjlia å ge arbetarna minst möjlia, dom vill gör
pengana te världens herrar å arbetarna te världens
trälar. Eljest hade väl bå du, far, å alla vi anre dä
bätter å slapp bo i bås som djur å behandlas som kräk
å int som männiser.
— Å inte borde väl bara dom rika ha rösträtt å
fina skoler å möjligheter te res å se sej kring, tyckte
Naftali. Här får en gå te dödar mella Jerusalem å
smeja, sotit å lortit överallt, nej fan, nog behövs dä en
fackförening å agitation.
— Dä där kan leda te, att vi alla bli brölösa, tror
du, att dä blir bätter? Eller tror du bruket kom te
tål sossalister! Nä pass, gosse!
— Dä visar ju, att en fackförening behövs. Skulle
en mista brödbiten för en törs ha en egen mening, så ä
fäll dä bevis nok, att den nya läran ä rikti.
— Dä har allti gått åt fanen för rebeller å
upprors-makere. Stor ä stor å liten ä liten. Om alla vore rika,
vem skulle då vakt bons får?
— Dä ä bätter dö mä heder än leve mä vanheder.
Å i skam å förnedring å slaveri lever nu arbetarna,
kom ihåg dä, skrek Naftali, het och häftig och
bullersam. Han knöt näven i fickan, och ögonen gnistrade
som på en arg hund.
— Fatti ä int den, som äger lite, utan den, som
behöv myck, svarade fadern. Dä ä mer synn om den
rike än om den fattie.
— Varför ger den rike då int bort sina pengar å
ägodelar, så vore dä mindre synn om’en!
Så fortgick trätan hos smältarn. Mia Hård, modern,
satt vid spiseln, runkade på huvudet och undrade, hur
detta skulle sluta. Ähå för den nya syndiga tiden, det
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
