Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Rebellerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första kapitlet
REBELLERNA
Bruksherrarna förklarade ögonblickligen krig mot
de socialdemokratiska klubbarna, vilka som sagans
draktänder växte upp ur den jungfruliga jorden. De,
som tillhörde klubbarna, fingo avsked, så snart det
upptäcktes vad andas barn de voro. Fäderna förbjödos
att hysa sådana söner och döttrar, som tillhörde
klubbarna. Kastade de icke ut sina barn, hotades de själva
med avsked. Rebelljuntorna måste krossas förklarade
greven av Mackmyra och vräkte alla sina arbetare.
Äro vi inte herrar i vårt hus? sporde patronen på
Forsbacka. Här kommer icke en djävul över bron, menade
Fernaherren och öppnade det fjortonåriga kriget om
Fernabruket. Ska Sveriges bruksherrar kapitulera för
denne helvetets utsände, denne Adrian Larsson, en
simpel rallare och fiskare från Blekingeskären och
hans hejdukar: denne Zackris Högland, en jakobin
från Göteborg, denne Per Algot, en sillstrypare från
Skåne, denna Kata Dalström, en bondeplågerska från
Småland, denne Klas Brand, en galen student från
Halland, denne Stig Bårdaryd, en skollärare fan vete
varifrån, denne Kansas Jack, en stråtrövare från Vilda
Västern? sporde med högtidligt patos Gysingefursten,
som ur tidningarna samlade namn på alla agitatorer,
som förläde sina härjartåg till bruken och Bergslagen.
Den gammalliberale herren till Sandviken, en av de
ståtligaste gestalterna i brukssocieteten, en sannskyldig
patriark, kunde icke ens han finna annat än att tiden
var ur led och gamla Sverige nära undergången. Ty
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
