Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Rebellerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till och med i hans domän, där han regerat som en
fader över sina barn, vann upprorets anda insteg.
Ho-forspatronen gick in i sin kammare och grät i ärlig
harm över den nesa, som vederfors Bergslagen. Herren
till Bofors sökte i bibeln något svar på den
förunderliga gåtan, medan Surahammarhertigen utan vidare
förklarade, att apokalypsens vilddjur var i antågande,
varför han redde sig att bekämpa denne förfärlige
drake med galizier och polacker.
Ja, de gamla bruksherrarna väsnades och domderade,
bröstade av sitt artilleri och bådo till Gud och
konungen att stå dem bi. Åhja, de förde sin strid med öppet
visir, och de levde förvisso i den ärliga tron och
övertygelsen, att kunde de icke kasta arbetarrörelsen
tillbaka med blodig panna framför sina uråldriga
bruks-borgar, så stod fosterlandet inför undergången. Nu
när striden är utkämpad med dessa den gamla tidens
industriella feodalherrar, och sedan de, slagna, gått in
i historien, så låtom oss erkänna, att det över dessa
gestalter låg både storhet, originalitet och tragik. Det
var dock män med både hjärta och blod, med vilja och
härskarkraft. De gåvo slag, men de togo också emot.
De föllo, men de flydde icke. Att ha besegrat dem är
en stor, en ärofull sak. Med segern över dessa
feodalherrar ha svenskar, finnar och valloner vid
Bergslags-bruken räddat den svenska socialistiska
arbetarrörelsen och för alltid skrivit in sina namn i historien om
svenska folkets frihetsstrider.
Men vid den tid denna krönika omfattar voro
bruksherrarna ännu stora i ord och verk. Fulla av segertro
gingo de till storms mot Adrians liksom ur jorden
stampade rebellgarden och mot dessa proletärskarors
unga ledare. Själve Branting, den svenska
arbetarklassens hövding, började i deras ögon te sig som en
resonabel man vid sidan om denne vilde Adrian och
hans legioner. Men Branting ställde sig vid de ungas
front och bakom ryckte de tunga infanterimassor fram,
som fackföreningsledarna mobiliserade. Aldrig hade
det rått en större enighet och hänförelse inom
massornas led än när i det tjugonde århundradets morgon
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
