Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Rebellerna - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbundet, som bestod av en skara fanatiska, av en vild
idealism burna ynglingar, vilka så gingo upp i sin
kamp och sitt arbete mot religionen, äktenskapet,
mi-litarismen, statsbegreppet och »påvedömet» inom
rörelsen, att många av dem offrade livet av hunger och
umbäranden. De tänkte aldrig på eget uppehälle, på
egna omsorger — de förbrunno i den eld, de själva
tänt. De föraktade all tankens kyla, alla strategiska
beräkningar och taktiska finter och läto sig av lidelsen
drivas till de absurdaste ytterligheter. Deras argument
saknade ofta varje spår av logik, men buros av den
eldigaste känsla, av en tro, som ibland fick den
religiösa extasens form. Deras tal var ofta en rad
oartikulerade förbannelser, men de gingo modigt i fängelse
och död för sin sak. Bernhard Pyk tillhörde icke
ungsocialisternas förbund, men han sympatiserade med
dem. När han nu, liten och trygg, tog ordet, lystrade
många, skockande sig nära talarstolen.
— Arbetarna måste själva lös tidens frågor. Dä
dug inte te lit på andra. Vi må vet, att vi int få nåt
te skänks, vi måst ta vår rätt. Dä dug int längre te
kompromissa, dä ä handling som behövs. Riksdan ä
nog bra, men storstrejk ä bättre. Klubben i
Grängesberg lovar te sätt ploga i jorden för socialismen, så dä
dånar i fjälla.
Jo, det hördes att Bernhard gillades. Nästa talare
var Oskar Fröman från Smedjebacken. Han hade
rykte om sig att fostra klubben där, som de gamla
skollärarna fostrade sina pojkar. Han höll riktiga
husförhör med dem i den socialistiska katekesen, och var det
någon klubbist, som icke kunde ge det rätta svaret, så
fick syndaren en rungande örfil. En gång opponerade
sig en klubbist mot dessa skolmästarefasoner.
— Vi ä fäll int skolbarn, å du ä fäll int mäster! Slår
du, slår jag igen.
— Mäster het Marx, ja ä bar en påk i hans näve,
men ge dej attan på, att den biter. Och så klämde han
till, så kamraten damp ur stolen.
Ja, nu klev Fröman upp på vagnen, allvarlig, nästan
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
