Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Rebellerna - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid vissa tillfällen kan bli nog så farlig, och som det
därför är bäst att vara alldeles kvitt.
På detta sätt fortgick hans tal. Höglands tal var
sakligt, utan fraser, men brännande i sin kyliga skärpa
som is på tungan. Hans röst var metalliskt klar, men
fylld av en inre glöd. Han ägde i en utomordentlig
grad förmågan att fängsla sina åhörare. Hans slagord
träffade som den skicklige jägarens kula sitt mål rätt
i hjärtat.
Höglands tal, som ofta avbrutits av bravorop och
instämmanden, belönades med smattrande applåder.
Pennfäktaren vart så hänförd, att han flög upp på
vagnen, svängde mössan och utbragte leverop för den
svenska republiken och för »republikanernas ledare Z.
Högland». Leveropen skallade åter över nejden,
fanorna höjdes upp i vinden, där de fladdrade som röda
vingar för den friska höstvinden.
Sedan Filarn förelagt mötet de av styrelsen gjorda
förslagen till hugfästandet av klubbens eft-åriga
tillvaro, blevo dessa under stort jubel antagna och
kommittéerna tillsatta. Därefter fingo ombud för de olika
grannklubbarna ordet för att framföra sina hälsningar
och avge sina bragelöften.
Bernhard Pyk från Grängesberg tog först ordet.
Han var en liten, bredaxlad gruvarbetare, blek av
gruvans fukt och mörker, men med livligt pigga ögon och
ett vänsällt, tryggt, flärdfritt väsen. Han var redan
utsedd att till nästa höst vid riksdagsvalen bli
arbetarnas kandidat mot den liberale Rankhyttan. Ty
gruvarbetarna voro klassmedvetna och ville icke ha en
liberal bonde, om de hade krafter att sätta in en av sina
egna i riksdagen. Och de ämnade försöka, trots att
blott tio på hundra av dem hade rösträtt. Och de
skulle ha Bernhard, ty Bernhard Pyk var den rödaste,
som fanns i hela Västerbergslagen. Rödare än själva
Branting. Bernhard var en av Brinkes lärjungar, och
ehuru han ej gillat mästarens skäll på ledarna, hade
han ännu vissa Brinkeanska åsikter. Brinke var nu
utstött ur det stora socialdemokratiska moderpartiet
och hade bildat ett anarkistiskt parti. Ungsocialistiska
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
