Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Rebellerna - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dag kom han igen, såg ungen, såg på Lina. Kunde
hon inte följa med ungen, om han bara fick ungen.
Hon spärrade upp ögonen. Fanns det någon, som ville
ha henne och hennes unge? Herre Gud, vad världen
ändå var ljus! Men, men, hon skulle ju vänta på sin
sjöman. Åh nej, det gick inte. Kristoff gick sorgsen
sin väg, Lina såg långt efter honom. Kristoff kom igen,
han ville bara se på ungen. Han lekte med ungen igen
men såg efter Lina. Ungen log emot honom, sträckte
armarna mot honom, skräddarn lärde den säga pa-pa.
Lina suckade; ja Kristoff var snäll, kanske ändå,
hennes sjöman var kanske död. Så gifte hon sig med
Kristoff. Åhja, hon ångrade sig inte och inte Kristoff
heller. Nu hade hon en liten byting till, Kristoff var
överlycklig, han låg och kröp på golvet och lekte med
glina, bollade med dem, skrattade så att det bullrade
åt deras tag i hans näsa, deras slitande i hans öron.
Åh, så härligt!
Så fick han höra Kata tala på ett möte och vart
frälst, gick in i klubben, dit han ibland tog Lina och
ungarna med sig på mötena. Nu satt han i ett hörn
och skojade med barnen på klubbmötet. Men så skulle
han upp och vittna, flydde ungarna över åt mor, reste
sig upp och »sa precis som en tänker»:
— Lyckans hjul ränner den ena i baken å den andre
på munnen, just ja. Ja va fäll den olyckligaste på
jorden, nu har ja två ungar, Lina å klubben. Dä ä ju
så en int kan tro’t. Vem vet, när lycka ho kom? Ingen.
Men när ho kom, så ska en ha förstånn te grip’na i
svansen. Men ja säg, att ett lycklit hjärta ä mer värt
än hele Storbruket. Å en socialist mä gumma å två
vargunga han har ett lycklit hjärta. Tack för ordet.
Ville Dybojs var mera kritisk.
— Den, som lit på lycka, ho bygg på sann. En ska
mästra lycka, å tving henne ellers gör ho våld på en.
En klubbist ska va som en soldat, ta lycka mä storm,
dä vill säj ta socialistiska samhället mä storm. Tack
för ordet.
Josef Hård instämde.
— Lyckan, va ä dä? Ett sken. En ska int jag efter
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
