Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Rebellerna - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska bygg upp dä lannet, å därför ä nock den lyckliast,
som ä hejarsme.
Martellen fäktade alltid med armarna i luften, när
han sade sin oförgripliga mening. Ibland kunde de gå
som kvarnvingar. Han var inte blyg för att tala,
gubben, som så många andra. Tvärtom, han gladde sig
var gång han hade ordet.
Nu var det änkan Godous tur. Hon hade helt gått
upp i klubblivet. Hon deltog i alla debatter, alla
möten, och det gick alltid ett leende över församlingen,
när hon började sina inlägg med ett »vi ungdomar»,
»vi unga klubbister». Hon var som en mor för alla,
en riktig klubbmamma. Hon levde för klubben, hon
skulle dö den dag, hon icke hade klubben att tänka på,
klubbisterna att sörja för. Hon hade blivit ett slags
socialismens profetissa och klubbens både prästinna
och gästgiverska.
— Vi ungdomsklubbister, tog hon ordet, ä lycklia
som Guds änglar. Den, som sett stjärnan, har lyckan,
vi har sett den stjärna, Gud tände på himlavalvet, då
Kristus föddes. Prästerna förrådde Vår herre, di
mäktie korsfäste honom, men nu ä han blann oss å ska
förhjälp oss te seger. Ingen kan köp lyckan för pengar,
ingen kan köp lyckan för ära, men blir vi trogna
sossalismen, så blir vi lyckliare än di rika å mäktia.
Nästa talare var Kristoffer Jugga. Ja, också han var
vid Storbruket, ty Storbruket drog alla till sig, som
elden i skogen de vilsna hästarna. Kristoff var nu gift
med Skojars Lina, som band blommor. Kristoff hade
kommit till skräddarn en dag för att få en rock lappad.
Han hade fått se Linas lilla unge; Herre Gud så rart
ett pyre, det skulle han vilja ha. Han satt en hel
lördagseftermiddag och lekte med ungen, slök de små
fotterna i sin stora mun, lät de små händerna krama hans
näsa, tog ungen på sitt knä och lät den hoppa och
guppa. Åh, ungen skrek av fröjd. Kors, han hade ju
alltid längtat efter småttingar, men ingen flicka hade
velat ha honom. Han hade ju till slut sport, om han
inte kunde få ungen, skräddarn hade ju många ändå.
Nej, det var Linas unge, inte skräddarns. Jaså. Nästa
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
