Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Ödet och Doris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra kapitlet
ÖDET OCH DORIS
Ja, Doris var nu sedan några år fru Krieg. Krieg
hade avancerat till verkmästare, njöt stort anseende,
hade en god ställning. Men hans dysterhet hade icke
vikit ifrån honom. Snarare hade den tilltagit i styrka.
Han var en man, som ständigt sökte ensamheten.
Endast få människor umgingos i hans och hans hustrus
hem. Han isolerade sig från världen. Oklanderligt
och punktligt som ett urverk skötte han sina sysslor.
Allt skedde efter klockslag. De få timmar han var
ledig från arbetet, ägnade han Doris. Han läste för
henne ur tidningar och böcker, hjälpte henne med ved,
vatten, uppköp, talade icke mycket, men hans ögon
voro sällan borta från henne. Han älskade Doris, han
vart svartsjuk, blott hon talade med en annan karl.
Därför gick han alla ärenden åt henne, ty han ville
icke, att hon skulle komma ut, karlarna glodde alltid
så glupskt efter henne. Han höll henne halvt om halvt
i fångenskap. Han vart svartsjuk, t. o. ra. när Doris
smekte sin son, Ivar, som nu gått ut skolan och skulle
börja arbeta.
Äh, han hade längtat efter en egen son, men barnet
kom aldrig. Var han för gammal, tänkte han. Eller
vad var felet? Han reste en dag till Stockholm och
sporde en läkare. Men han kunde inte ge någon riktig
förklaring. Inte kunde läkaren se något fel på honom,
och Doris hade ju redan en pojke, varför felet inte
gärna kunde vara hennes. Ja, han ville ha ett barn,
han måste ha ett barn. Han drömde om detta barn,
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
