Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Ödet och Doris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som var likt Doris, alldeles likt Doris. Varför kom det
inte? Han, den praktiske, allvarlige, nästan högtidlige
masmästaren vart nästan löjlig i sina ansträngningar
att få ett barn. Han hade hört, att ägg skulle vara
bra att äta, varför han köpte hem hela tjog med ägg,
så Doris kallade honom slösare och grälade på honom.
Han köpte i hemlighet ett elektriskt bälte, det skulle
vara bra mot förlorad ungdomskraft. Till Doris sade
han, att han fått reumatisk värk. Men ingenting hjälpte.
Doris höll verkligen av sin man. Hans inbundenhet
och tungsinthet skingrades oftast, när hon var i hans
närhet; han kunde till och med ibland försiktigt
skämta. Hon uppskattade hans tjänster och kände ett
visst lugn i sin själ. Hon hade återupprättat sitt
anseende, folk prisade till och med hennes dygdighet, och
hon brydde sig icke om, att man nu så smått såg snett
på henne för hennes dygdesamhets skull. Makarna
an-sågos högfärdiga, tack vare mannens enstörighet. Så
väl tålda voro de för den skull icke. Men de höllos
för mönster av skötsamhet. Lycklig som hon varit i
sin ungdom, såsom hon drömt sig livet, kände sig
Doris dock inte. Men hon hade en gång gjort sitt val,
hon hade sökt hamnen under stormarna, och hon var
icke olycklig. Hon kände sig väl som en fånge ibland,
hon längtade ännu hem till Lejbergsbyn, men så tänkte
hon på sonen, och då gick också den längtan över och
glädjen kom åter i hjärtat. När folket från
Lejbergsbyn och de forna flottarna kommo till Storbruket,
sökte de närma sig Krieg och hans hustru. De behövde
ju stöd och råd, och Doris gav dem gärna
bådadera, men inför masmästarens evigt allvarliga,
sten-skurna ansikte och avvisande hållning stöttes de bort
och tordes aldrig komma igen. Så växte en mur kring
Doris.
Masmästaren levde alldeles utanför de socialistiska
och politiska tilldragelserna, som allt starkare präglade
livet omkring det stora bruket. Han svarade aldrig på
tilltal när det gällde dylika frågor. Doris följde mera
med dessa strider, av vilka hon dock blott hörde ett
svagt eko. Hon hade sina sympatier hos dem, som
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
