Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Ödet och Doris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man full och skulle rest hem, men så vart han bestulen
och fick börja på nytt samla slant för slant till summan.
— Summan? Va skull du ha pengarna till? Hon
blev ivrig, började ana.
— Skull ha köpt gåren hemma i Ursbyn utå bolaget.
— Jaså. Så du tänk köp den nu då?
— Nej, int nu. Ja reser i morron igen.
— Res du redan i mora? Ja, du gör som du vill.
Hon kunde inte dölja sin besvikelse.
Vaitsen satt tyst en stund.
— Ja visst int, att du var gift, Doris. Dä fick ja
vet i da.
Doris svarade icke, men nu förstod hon allt. Hon
behövde inte göra fler frågor. Hon kände varken
grämelse eller besvikelse mer, hon hade blott en känsla av
att något skett, som inte stod att ändra och att det var
synd, stor synd om Vaitsen, men kanske ännu mer
synd om henne själv. Såå, han hade varit borta dessa
år för att tjäna pengar till stugan, dit han tänkt föra
henne och sonen.
— Dä går int allti som en vill, Vaitsen.
Nej, han visste nog det. Han började åter berätta
om sina färder. När det hade varit riktigt svårt, hade
han tänkt på henne, Doris. Det hade hjälpt. Det ville
han tacka henne för. Åh, menade hon, det var inte
hennes förtjänst. Hon hade trott, att han farit till
Amerika eller dött. Ja, hur skulle hon tro annat? Nej,
det hade hon ju rätt i, tyckte han. Nå, men om han
kommit innan? Åh, man kunde inte veta, ja kanske.
Så kom Ivar, sonen, hem. Vaitsen såg länge på
Ivar, strök honom över huvudet. Så stor och vacker,
ja, lik Doris, modern. Slank, lite spenslig. Vaitsen fick
tårar i ögonen, Doris’ ögon lyste. Ja, Ivar kände nog
igen Vaitsen.
Nu skulle Vaitsen äta gröt med, det fordrade Ivar,
och berätta om sina färder. Ja, det gjorde Vaitsen.
Så, rätt som det var, sporde Ivar:
— Ä farbror Vaitsen socialist?
Vaitsen såg på Doris.
8* — Den stora striden.
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
