- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / III. Den stora striden /
232

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Ödet och Doris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ropade: Stig in! Hon stod vid spiseln och vispade
råggröten till sonen och sig för kvällsvarden.

Doris såg genast, att det var Vaitsen, som steg in.
Hon trodde först, att det var hans vålnad och ville
skrika högt, men strupen sammansnördes. Hon skalv
så, att vispen slog mot grytkanten. Nej, det var ingen
vålnad.

— Go kväll, Doris.

Ja, nu hörde hon ju, att det var hans röst, samma
goda, vänliga röst som förr.

— Go kväll, Vaitsen! ... Äh, nej dä ä int sant...

Hon kände en plötslig, våldsam glädje. Hon tyckte,
att hjärtat ville lösgöra sig, rusa ut på egen hand,
men strax därefter kom en lika våldsam sorg över
henne, en smärta som om ett glödande järn borrat sig
in i bröstet. Han räckte henne handen. Åh, han var
ju sig ganska lik, hon såg in i hans ansikte, ja Vaitsen
stod där. Han var således inte död. Hon räckte honom
handen.

— Åh Vaitsen, du har dröjt länge, å du har int
skrivi.

Hon satte fram en stol åt honom och gick tillbaka
till spiseln, där gröten sveddes.

— Ja, länge, men ja kunde int komma förr. Skriva
ä int lätt, Doris.

Hon visste inte, hur hon skulle bete sig. Visste han,
att hon var gift? Ja, det måste han veta, ty han hade
väl frågat sig fram och fått reda på, hur det var.

— Dä va för pojkens skull...

Men i nästa ögonblick hejdade hon sig. Varför skulle
hon behöva urskulda sig? Det var ju detsamma, som
att hon anklagade sig. För resten, vad visste hon om
Vaitsen? Varför hade han rest? Kanske brydde han
sig icke mer om henne?

— Du har dä gott, Doris?

— Ja. Å du?

Han började berätta om sina färder. Han hade varit
flottare i Värmland och Norge, nu senast i Finland.
Han förtalte stilla och enkelt utan brask och skryt om
svårigheter och faror. Han hade en gång haft sum-

232

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 29 23:42:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/3/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free