Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Ödet och Doris - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke på frågor av honom. Till slut sade de båda
männen icke ett ord till varandra. En iskall kyla stod
mellan dem. Krieg satt stel som ett beläte i sin stol i
kammaren, tog icke sin blick från Doris, liksom fruktade
han, att endast denna blick kunde hålla henne ifrån att
nalkas klamparen, denne satan, som kommit i hans väg.
Vaitsen låtsade, som om han icke förstod mannens
svartsjuka. Kanske förstod han den icke heller. Han
satt stilla på en stol vid kakelugnen, berättade för Ivar
om sina öden och äventyr, om fädernas öden, de
gamles björnjakter och vargfälttåg, såsom han hört dem
skildras, då han själv var barn. Han förtalte om
Säfsens skogar och finnbyar och hur dess inbyggare
drivits av bolagen från hem och härd. Eller ock
språ-kade han med Doris om Lejberget och Ursen,
barndomsminnena, om Pukan och Pispaskäringen och
flottarlagen. Äh, hon lyddes så gärna till Vaitsen. Det
var som om det svarta, dystra bruket försvunnit,
sjunkit i jorden och ungdomens blommande säterlindor och
fågelsång åter omgivit henne. Hon blev så glad i
hjärtat, hon fick en sådan glans i blicken, hon började
åter tro människor om gott. Hon blev yngre och
vackrare. Hennes man kunde icke slita blicken från
henne, så snart han kom inom dörren på aftnarna.
Oftast undflydde hon hans famntag, låtsade sova, vara
sjuk eller opasslig. En natt tog han henne med våld,
hon stod emot så länge hon orkade. Han bad sedan
om förlåtelse, ångrade sig. Men något barn blev det
inte. Doris lade sig nu i kammaren, i en soffa, som
stod strax vid sidan om sonens bädd. Från den
stunden började masmästaren hata Ivar, hacka på honom,
slå honom. Doris förstod, att han ville ha hennes son
ur huset.
En söndag, när Vaitsen kom för att hälsa på Doris
och Ivar, var Doris nere efter mjölk. Sinnet rann på
Krieg, då han såg klamparen komma. Han gick inpå
honom som en rasande björn, slog till honom med all
sin kraft, en häftig brottning uppstod i förstugan. Det
dunsade och skrällde mot dörrar och väggar. Ivar
kastade sig emellan de båda stridande, men de sågo eller
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
