Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Ödet och Doris - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här satt han nu bland valsverksarbetarna på några
stockar utanför porten. Över dem låg en nattlig
himmel med silversprutande stjärnor. Borta vid vallen
steg en eldkvast mot rymden som ett jättebloss i en
mordbrännares hand, där ännu en, ännu en, åh, så
nära de ryckt honom, hyttorna.
— Så, du ska börj hos oss, pojk? sporde en av
vul-kanisönerna.
— Ja, bara basen kommer.
— Vi skall fäll pröv, om du dug te sme, skrattade
en annan, en lång, krov karl med ett rött ärr från örat
till mungipan.
Ivar visste vad detta prov innebar. Förr i tiden,
mer än nu, skulle alla pojkar, så snart de började
arbeta på bruket, undergå allehanda grymma prov,
som de äldre smederna med utstuderad skicklighet
hittade på eller som voro arv från äldre generationer,
sedvänjor och tradition. De nya skulle till de äldres
fröjd lyfta glödande järnstänger, hoppa kråka mellan
heta järnkokor, rullas i kolstybb, härdas framför
ugnarna på allehanda plågsamma sätt. Eller ock skulle de
bjuda på visst kvantum brännvin. Pennalismen fanns
ännu kvar, ehuru i utdöende. Ungdomsklubben hade
ingripit liksom tidigare nykterhetslogerna och de
liberala föreningarna. Men oseden var svår att utrota,
och en del smeder sökte med seg energi bevara den
gamla traditionen. Kanske mest för brännvinets skull.
Ty de flesta av pojkarna föredrogo att bjuda på
brännvin, ehuru det visst icke var säkert, att de därför
alldeles sluppo undan proven. Till disponentens heder
måste sägas, att han strängt förbjudit dessa inkilningar,
till stor förargelse för gamla nådan, som i dem såg
rester av urgammal svenskmannased och hade ofantligt
roligt, när hon hörde berättas om dessa historier.
— Dä låt du allt bli, Bollnäs-Jerker, den här pojk
ä son te masmästarn, å fan tar dej, om du gör’en illa.
Det var Dunsen, som talade. Han hade i alla fall
ett gott hjärta, Duns Nils, även om det åkt ner i magen.
— Åtminstone ska han bju på en flaska brännvin!
Fan anamma! Di här jäkla sossialisterna stjäl alla
nö
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
