Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Ödet och Doris - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De vandrade utmed älven, och stjärnorna lyste över
dem. Ivar hade alltid tyckt, att det var något
underbart med stjärnorna. Men denna kväll tyckte han, att
de voro ovanligt stora och strålande. Vinden for som
en fågel över älven, när skulle den fågeln nå fram till
stjärnorna? Han sporde flickan om hon icke tyckte
om stjärnorna. Nej, hon skrattade, varför det? Alltid
skulle hon skratta. Åh, Ivar hade många gånger tänkt,
att han skulle kräva klart besked av Irma. När han
var elva och hon tio år, hade han första gången friat.
De hade haft sällskap hem från skolan och satt och
vilade i en ljungbacke. Han hade lagt armarna orn
Irmas hals och sagt, att när han blev stor, skulle han
gifta sig med henne. Men Irma hade sagt, att hon skulle
gifta sig med Finn-Johans pojke, Simon, det hade hon
beslutat för flera år sedan. Han var så stark, att han
burit henne över bron, och så bjöd han henne på
karameller. Ivar vart ledsen, men han lovade att bli
starkare än Simon, bära henne två gånger över bron och
köpa karameller, när han hittade en ettöring härnäst
på bygatan. Han steg i gunsten hos Irma, men hur
det var köpte Simon ett glaspärlhalsband åt flickan på
marknaden, och då stego Simons aktier igen. Simon
skröt, att han kysst Irma, men det trodde inte Ivar,
ty Simon var nu en gång en ökänd storskrävlare. När
Ivar var tretton år, fick han kyssa Irma vid grustaget.
— Äh du kan ju int alls kyssas, lipade hon.
Detta grep Ivar djupt, och först sen han klått Simon
och visste, att han rådde på honom, vågade han åter
nalkas Irma. Ja då, hon var mycket vänligare, hon
tog honom om halsen, men hon ville ingenting lova.
Kanske skulle hon inte alls gifta sig.
Så hade ett par år gått. Ivar kunde icke släppa Irma
ur sikte. Hon var den vackraste flickan på bruket,
tyckte han, hon såg så stolt och trotsig ut, och det
tilltalade honom ofantligt. När han kom in i klubben,
var hon där också, och det gladde honom. Äh, där var
inte Simon med. Han köpte grannlåt åt henne. Han
arbetade i hyttan sedan två år och smusslade undan
en och annan slant av sin lön.
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
