Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Ödet och Doris - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte fått, sen hans gumma dog. Han visste inte, hur
han skulle prisa Doris.
— Se kvinnfolk ä ändå bra te ha i ett hus. Dä går
fan så dålit eljest. Se vi karar ä fäll int skapt te va
utan fruntimmer, kan tänk. Tänk om en skull gift
om sej.
Han blev munter och pratsam gubben. Men han
kunde inte bli klok på, hur det var mellan Doris och
Vaitsen. Han funderade mycket däröver. Till slut
fick han för sig, att det nog icke var som han tänkt
sig, och från den stunden rosade han Doris än värre,
började riktigt slå sig ut för henne. Han klippte
skägget, vände sig bort, när han lade in mullbänken och tog
rent på sig varje söndag.
En dag kom prästen, brukspredikanten. Han ville
tala med Doris Krieg, om hon bodde där. Ja, här
bodde ett fruntimmer med sin son, en bekant till
klam-parn, upplyste brovaktarn. Jaså, hon hette Krieg och
var gift. Gubben lät ledsen.
— Hon är ingen ärbar kvinna, menade pastorn.
— Nä nä, skenet kan bedrag, men gla å snäll ä ho,
å här har blitt bå bra å fint i stugan, sen ho kom.
Så kom Doris. Prästen undrade, om han fick tala
i enrum med henne. Jo, för all del.
Det blev ett långt samtal. Jaså, hon ville inte vända
tillbaka till mannen? Nå, det blev värst för henne
själv. Hon bröt mot både mänsklig och gudomlig lag
på det viset. Här levde hon i otukt med klamparn?
Jaså inte. Ja, han prästen hade blott fullgjort sin plikt.
Nej, hon kunde inte, det stod hon fast vid. Hon
älskade icke sin man. Han skulle bli olycklig, han
också, och pojken likaså. Det hade varit förfärliga
tider. Nu voro de över. Hon hade följt Guds röst,
och den rösten hade visat henne hit. Äh nej, menade
prästen, det var nog djävulens röst. Gud bryter inte
mot egna lagar och bud. Den köttsliga kärleken är av
ondo. Men att böja sig för Gud och i lydnad vända
om till mannen, det var Guds vilja. Guds kärlek och
köttets lustar äro fiender av begynnelsen.
Så gick prästen.
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
