Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Ödet och Doris - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade svårt att tränga igenom höstmorgonens dis. Men
daggen log som glädjetårar ur lingon- och blåbärsriset.
Hon hade plockat bär en timma, då hon hörde
knastrande steg. Hon vände sig åt sidan och såg en
gammal tjuvskytt komma genom skogen. Så lik far han är,
den där jägaren, tänkte hon, bara mycket äldre än far.
När jägaren såg, att människor voro i närheten, vek
han av inåt skogen. Säkert en älgjägare på tjuvskytte,
tänkte hon. Sedan fortsatte hon bärplockningen och
tänkte inte vidare på mötet med den gamle skytten. Hon
hade två korgar fulla med lingon, när hon vände hem.
Vaitsen dröjde och dröjde. Men hon var icke
orolig. Hon var viss om, att han gått till köpingen och
skulle komma hem med någon gåva. På kvällen kom
brovaktarn, blek och darrande. Han bara kved och
skakade på huvudet. Till slut fick han fram, att de
hittat Vaitsen liggande skjuten i skogen på en stig
mellan sågverket och köpingen. Det troddes, att han
stupat för en förlupen kula från någon jägare, ty det
var i jakttiden.
255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
