Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Storstrejken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norrlands bondebyar och predikade vedergällningen
för herremännens plundring av bondejord och
bondeskog, förkunnade samförståndet mellan bönder och
arbetare.
Ungdomsklubbar, fackföreningar och
arbetarkommuner växte upp överallt. Det var som en väckelse
gått fram över landet. Folkets Hus timrades upp,
varhelst en bonde släppte till ett stycke mark, folkparker
röjdes i skogarnas djup av flitiga händer efter
arbetsdagens slut, de röda fanorna vajade trotsigt från dessa
folkligt enkla tempelgårdars grovhuggna flaggstänger.
Allt högljuddare hördes in i de mäktigas salar
kno-tet från de utsugna och rättslösa massorna. Allt mera
stegrades kraven. Den allmänna rösträtten och
åtta-timmarsdagen, Brantings gamla paroller, brödtullarnas
upphävande — Adrians senaste fältrop — hade fått
nya slagord i sitt sällskap. Per Algot hade givit ut
signalen: icke en man, icke ett öre till militarismen.
Z. Högland hade ej blott höjt republikens fana inför
massornas ögon utan därtill fordrat första kammarens,
»det politiska gubbhusets», avskaffande. Klas Brand
hade rest kravet på herregodsens uppdelning mellan
torpare och statare. Stig Bårdaryd, som nu var lärare
vid en folkhögskola, hade eggat till skolans
sekularisering och statskyrkans avskaffande. Birger
Vester-ström, den ljuslockige uppsalastudenten, vandrade i
C. A. Svenssons fotspår, han »gubben Cea», eller
»Norrlands apostel» kallad. Den unge studenten
omvände det övre landet med sådan framgång, att hela
socknar med män, kvinnor och barn vallfärdade till
hans rebellmöten, där luften var tung av förbannelser
över bolagens framfärd.
Men ännu mera förtrytelse hos kapitalets män och
industriens herrar än dessa politiska krav väckte
fackföreningarnas allt mera pockande och hotfulla hållning.
De krävde högre löner, bättre bostäder, sundare
arbetslokaler, åh, de gingo till anfall direkt mot de rikas
plånböcker, ja, de fordrade att få vara meddelaktiga i
arbetets ledning och fördelning, i arbetskraftens
antagande och avskedande. Den ena lokala strejken hade
9 — Den stora striden
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
