- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / III. Den stora striden /
258

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Storstrejken - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

avlöst den andra. Den ena arbetsgivaren efter den
andra hade tvingats till eftergifter. Till och med
lantarbetarna började genomföra segerrika strejker.
Upp-rorsandan bredde ut sig.

2.

En kväll kom August Palm, veteranen, nu en gråvit
gubbe, böjd och fårad som en gammal finnkarl, till
Storbruket för att hålla ett agitationsmöte för klubben.
Skojars Per, bruksskräddarn, hade utbett sig äran att
vid stationen å klubbens vägnar få taga mot sin
namnkunniga kollega. När Palm klev ner från
järnvägsvagnen vart Skojars Per så rörd och kände sig så till
brädden fylld av stolthet och tacksamhet, att han
plötsligen ropade till de kringstående:

— Ett fyrfaldigt äkta konungsligt hurra för hans
folkliga majestät August Palm, skräddare till
professionen!

Och så hurrade Skojars Per, men Palmen trodde, att
man ville skämta med honom och ropade:

— Vänt litt, vänt litt, din förbannade dumskalle, så
ska dä hurras för dej mä, å dä så du inte ska glem dä!

Det höll på att utbryta ett stilla skräddarkrig på
perrongen, men hur det var, klarades missförståndet, och
de två skräddarna vandrade arm i arm till kafé
Flamman, gubben Palm under ett ideligt:

— Vänt litt, vänt litt, kollega, dä här må vi ha en
lille tuting på!

Palmen höll ett, som han själv sade, »glimrende
föredrag», ty han var vid ett briljant humör tack vare
Skojars Per. Trots sina grå hår var han som en
yngling i talarstolen, fyndig, bitande, full av humor, snabb
och dräpande i repliken, så snart någon av
ingenjörerna kastade till honom en glosa. Tårarna trillade
utför kinderna ner i det grå skägget, då han skildrade
en fattig änkas olyckslott i det värsta av samhällen,
men ögonblicket därefter lyste ögonen av mild glädje:
han tecknade en bild av framtidens lyckorike. Äh, han
var en dråplig folktalare, gamle Palmen.

258

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 11 23:15:49 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/3/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free