Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Storstrejken - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dra hade kaffepannor med, till att koka kaffe på ängen.
Somliga flockar hade i utkanterna av stenar gjort
eldstäder, där de kokade potatis, stekte fläsk eller kokade
kaffe. Skaror av barnungar stojade och larmade i
omgivningarna, lekte vid älvstranden, klättrade i träden,
sprungo omkring med brödskivor och potatis i nävarna:
småungarna doppade brödet och potatisen i sanden och
åto, så det gnisslade och knastrade mellan tänderna.
De äldre, där de icke lekte med barnen, sutto eller lågo
på marken. Då och då hördes snarkningar, tröttheten
tog ut sin rätt hos dem som haft nattskift. Här och
var samlades folk i större klungor för att diskutera. Ju
längre det led mot kvällen desto ivrigare blevo
samtalen om dagens händelser, stridens utsikter, fiendens
resurser. I en hast hade alla blivit strateger, taktiker
och diplomater. Kannstöparna hade nyfikna åhörare
omkring sig, ryktessmidarna och skvallergubbarna
likaså. Luften var full av alla slags historier.
Storbruket skulle vara ruinerat på fjorton dagar, om
striden fortgick. Gamle brukspatron Baumgarten hade
på förmiddagen sålt sina aktier. »Nådan» satte riglar
för alla dörrar på herrgården. Järnvägarna skulle
inställa driften nästa dag. Regeringen mobiliserade hela
armén. Branting och Lindeberg hade i Stockholm blivit
häktade, Palmen hade förklarat revolution, och Z.
Högland hade utropat republiken. Inte för att man tog
alla rykten för sant, men de bidrogo att åt situationen
ge en mera säregen och förväntansfull prägel än den
redan i och för sig hade. Allt fler och fler började
undra, om detta icke var början till »den sista striden»,
varom kampsångerna talade.
Änkan Godou hade som vanligt en hel flock omkring
sig. Men denna dag var hon mera högtidlig, mera
allvarsam än vanligt. Hennes ögon brunno av en inre
eld, hennes gestalt tycktes större. Hon hade nyss
gjort en rond genom strejklägret, besökt grupp efter
grupp; som en general före drabbningen hade hon gått
utefter lederna, uppmuntrat, talat modiga ord,
profeterat. Ibland hade hon överväldigats av sin rörelse,
torkat bort en tår. Nästa ögonblick hade hon gripits
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
