Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Storstrejken - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och stela drag. Ingen kunde så milt som dessa bistra
fruntimmer, som liknade furier, stryka barnens
huvuden. Deras röda härjade händer foro som dun över
ungarnas hårtestar. Åh, där bodde mycken kärlek
bakom hatet.
Marga höll just på med att förklara lockoutens och
storstrejkens betydelse för kvinnorna. Det var på
kvinnorna utgången hängde. Seger eller nederlag
avgjordes icke i Stockholm, icke på Storbrukens kontor, icke
i fackföreningarna, utan i arbetarköken. Där stod den
avgörande striden. Kunde icke kvinnorna skaffa mat
åt karlarna, så skulle de ge upp, bättre vore nu en gång
inte karlarna. Karlar voro alltid föga att lita på, när
det verkligen knep. Ja, det fanns ju fruntimmer också,
som inte voro bättre än karlarna, men det berodde på,
att de inte blivit väckta och kommit till kunskap om
sanningen och socialismen. Som sagt, i köken
avgjordes stridens utgång. Därför gällde det att spara
på det lilla, som fanns, att gå ut i skogen och plocka
bär och att få tag i potatis hos släktingar, som hade
jord. Marga var full av goda, praktiska råd. Hon
föreslog att skapa ett folkkök, där de fattigaste kunde
få ett mål mat om dagen. Susanna tyckte, att Marga
var en klok kvinna, bra mycket klokare än männen,
som bara talade om att ge kapitalisterna på huden,
skroderade och skröto, men inte tänkte på det
viktigaste: magen.
I en grupp intill Margas sutto vällaränkan
Vester-berg, den evigt klagande, ständigt nysande änkan
Ves-terberg med sonen Anders, slipare på verkstaden, och
dottern Nestoriana. Sonen hade alla fingrar på vänster
hand avskurna och halva tummen på höger hand var
också borta, offrade åt slipmaskinens gud. Trots detta
var han en glad gosse, som oftast gnolade på allehanda
visstumpar och nu skrattade för full hals åt de
kvickheter, som Skojar Per strödde omkring sig, då han
gick förbi. Vid hans sida satt systern, en smula
fis-förnäm och syrlig, missbelåten med livet, som
visserligen bevarat hennes händer och skänkt henne ett
fagert ansikte men icke givit henne en skaplig friare.
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
