Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Storstrejken - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lands paroll gick ut på att förvandla storstrejken till en
hela det arbetande folkets organiserade resning med
icke blott fackliga utan även politiska mål. Den fulla
demokratien!
Åh, detta Höglands djärva fältrop, det var en
lyst-ringssignal, som tilltalade ungdomen! Hela natten
talades det om saken på kafé Flamman. Ville Dybojs
vart eld och lågor, hans syster flög upp på en stol med
Stormfågeln i ena handen och Svaret i den andra. Hon
var nära att gråta av rörelse. Åh, nu skulle frihetens
timma slå. Filarn nickade instämmande. Där reste sig
Socialistknallen. Han sjöng på en besynnerlig melodi
en av sin ungdoms flottarsånger. Snart var Martellen
i farten. Han skulle naturligtvis för en lyssnande
skara i ett hörn berätta om sina öden, om strejker han
varit med om i främmande länder och om alla stordåd
han utfört. Den ena historien gav den andra, den ene
profeten avlöste den andre. Kristoff Jugga bröstade
sig och tyckte, att rätteligen borde fackföreningen
övertaga hela Storbruket. Gustav Klack snodde
självmedvetet sina mustascher och menade, att storstrejken
borde förvandlas till generalstrejk och ha till mål hela
produktionens övertagande. Det var inte Lars Elg
med på. Han hade i Socialen läst, att generalstrejk
var generalvanvett. Nej, storstrejk för att slå igenom
fackföreningsrörelsen det var rätta vägen och förresten
lita på Branting och Lindeberg, di begrep den saken.
Så gingo diskussionens vågor.
Skymningen började falla. Solen sjönk bakom
skogen, molnen fingo gyllene kanter, blått, silver och guld
lyste från himlen: snart blevo molnen rosafärgade,
summo som röda jättefåglar under rymdens allt
mörkare tak, månens skiva började få ljus, två stora
stjärnor tändes. Eldarna under kaffekitteln och
potatisgrytorna lyste mellan stenarna som stora röda ögon,
tobakspiporna glödde till vid varje bloss, som drogs;
det såg ut som hundratals små stjärnskott. Skuggorna
blevo allt längre. Det underliga härlägret såg ännu
besynnerligare ut nu, då mörkret föll på. Sorlet
dämpades, hördes som bruset från en fjärran havsstrand.
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
