Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Storstrejken - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barnens lekar hade tystnat. Man väntade signalen till
uppbrott och hemtåg.
Då syntes två gestalter komma nedifrån älven,
kastande stora skuggor framför sig. En viskning flög
med löpeldens hast genom lägret: Kockarna. Allas
ögon riktades mot de båda bröderna. Det blev alldeles
tyst i de skilda grupperna och klungorna. Vad månde
det betydde, att Kockarna kommo till fackföreningen,
till klubben, till socialisterna, som de i alla år
bekämpat?
De båda bröderna ställde sina steg mot talarstolen,
musiken och fanborgen, där styrelserna och
strejkkommittén stodo samlade, färdiga till uppbrott.
— God afton, sade de två bröderna.
— Aton! svarade det dova ekot i klungan, och det
vart åter tyst. Det var så tyst, att vinden hördes, då
den rörde fandukarna.
Rolf Kock, den mörke melankolikern, gick fram till
Filarn, räckte honom handen. Hans ljuse broder räckte
sin åt Pung-Göran. Hela lägret hade rest sig, dragit
sig åt tribunen, bildande en levande fästning kring
dem, som där försonades. Plötsligt började någon
borta i de djupa leden att sjunga, sången växte till ett
väldigt brus, som då älven om våren går i flod. Som
en gripande bön stego Internationalens toner mot
augustikvällens himmel.
Upp, trälar, uti alla stater,
som hungern bojor lagt uppå!
Det dånar uti rättens krater,
snart skall utbrottets timma slå.
Störtas skall det gamla snart i gruset,
slav, stig upp för att slå dig fri!
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
