Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Storstrejken - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Martellen ifråga om att arbetsgivarnas jättelockout
måste slås tillbaka genom storstrejken, när den nu en
gång satts i gång. Han och gumman hans, den
lydaktiga trälkvinnan, buro emellan sig en försvarlig
mangelkorg och i den allsköns mått och kastruller. En
margarinlåda hade han spänt på ryggen och två
tor-nistrar hängde över ena axeln. Han såg ut som en
lumpsamlare, där han skred fram med långa steg och
nosande tryne. Sina söner hade han samlade kring sig,
som en gammal patriark, alla utom Dan, dansören,
som arbetade på brukskontoret och bodde där. Ty
hemma fick Dan inte bo för Josef och Naftali, vilka
ansågo honom för en svikare. Tätt bakom Hård och
hans käring vandrade skräddaren, Skoj ars Per, med sin
Susanna och alla ungarna. Skräddaren var beväpnad
med kittel och gryta att samla bären i. Susanna hade
litermått, krukor, flaskor och muggar åt ungarna att
plocka i. Skojars liknade en judefamilj ur en ghetto
på väg att söka upp en ny vistelseort. I skräddarns
sällskap gick också mågen, Kristoff Jugga och Lina.
Kristoff ledde en liten unge vid handen och hade en
korg i den lediga näven. Skräddarn kunde inte låta bli
att kasta en och annan glosa till Hård för Dans skull.
— Hä, han tjän fäll bra pluringar, Dan, han? Di
har sina lön där på kontoret, fast dä enda di göra ä te
äta å lorta, för dä kom inte ett brev en gång, så int ä dä
arbet, int.
— Uff! Uff! Mer svarade inte Hård.
Ett stycke efter kom Dunsen, Marga och alla fem
flickorna deras. Allt eftersom Marga steg i graderna,
hade Dunsen blivit allt kavatare. Han började till och
med smått högfärdas, käftade emot, bet ifrån sig. Sina
sjukdomar kom han dock icke ifrån. Nu hade han
under en hel vecka haft tydliga känningar av gulsot,
levern hade riktigt vänt sig i magen. Det märkliga
var tyckte han, att urinen var vit och ögongloberna
fortfarande klara. Han hade helst velat stanna hemma,
sköta sig med lavemang och kalla omslag, men han
vågade icke för Marga. Och nu knogade han på en
ofantlig torgkorg, medan flickorna buro tillbringare
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
