Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Storstrejken - 7 - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kärlek utan barn! ropade Brinke Bertengren,
förtvivlad över reträtten.
Då steg Branting, hövdingen, tung och allvarlig som
en allfader, i talarstolen. Sorlet och det dova ekot av
harmens yttringar stillnade. Men icke ens hövdingens
stämma förmådde helt dämpa knorrandet i återtågets
arméer.
8.
När budskapet om reträtten nådde Bergslagen, lade
sig en djupare tystnad än tidigare över bruken. Ännu
in i det sista hade folket vid järnbruken varit förvissat
om seger, seger över hela linjen. För detta folk var
själva tanken på reträtt en omöjlighet. Om de så skulle
äta den svarta jorden, de skulle fortsätta att slåss!
Besvikelsen mildrades blott endels av det bud, som
åtföljde den allmänna reträtten: budet att äran och
ansvaret för den fortsatta striden fallit på
järnbruks-folket. En tung, högtidlig beslutsamhet grep hela
bergslagsfolket. Det mörknade vid horisonten. Glädjen,
skämtet, övermodet vek. Själva sången dog på läpparna.
På väg till strejkmötet stupade Martellen. Han kunde
icke härda ut tanken, att den stora striden kanske var
förlorad. Han bars in i en stuga.
— Skit i en gammal sme, som snart ä förbi. Slåss
ni pojka! Ge er int! Ja ska fäll förtälj, ja för dom
gamla hejarsmeerna, hur ni klar er.
På morgonen var det slut. Han var en av det gamla
gardet: han kunde falla, men icke vika.
Storbrukets arbetare samlades åter på Älgnäset för
att än en gång bekräfta sin vilja till fortsatt strid.
Som grått järn voro deras ansikten.
Det var en tidig septemberdag. Höstfärgerna brunno
i skogen. Som eld och blod lyste det i kronorna, som
eld och blod lyste det på marken, där lövet och
rönnklasarna fallit i den brungrå mossan. Det var som om
två män gått där fram. En hade haft gyllene stoft på
sina sulor, en annan blod.
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
