Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Storstrejken - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inga fanor följde dem, som vandrade i väg till
strejkmötet. Inga sånger hördes. Inga lekande barn. Också
de unga arbetarna vandrade tysta och allvarliga, som
vore deras bröst snörda i järn.
Älven hade stigit sedan i somras. Höstfloden hade
börjat. Vattnet hade fått över sig tyngd, mörker och
hot, floden lekte och log icke mer. Älva ho börj bli
arg, muttrade gubben Hård. Men Socialistknallen, som
lik en grubblare gick vid hans sida, svarade icke. Till
och med han hade tappat målföret.
Strejkmötet blev icke långvarigt. Pung-Göran satt
ordförande. Han såg ut som ett nordanväder, han,
som annars såg ut som sunnan. Fåordig var han
alltid på mötena, men denna dag slog han klubban i den
bräda, som lagd över två stenar tjänstgjorde som
ordförandebord, utan att säga mer än dessa ord:
— Mötet ä öppnat. Alla vet, vad dä gäll nu. Dä
tjän int te mä store or. Dä gäll te slåss eller kryp te
korse. Orde ä fritt.
Filarn reste sig, en smula blek om nosen. Aldrig
hade någon sett Filarn rädd. Men icke heller nu var
det fruktan, som kom läpparna att vitna. Det var
detta svenskens innersta, heligaste, som bär trotsets
namn.
— Näj, inga ord. Slå klubban i bordet på, att vi ge
oss inte. Tack!
Filarn satte sig. Ingen begärde ordet mer. Alla
stodo tysta, bistra, lika de gamla vikingar, som brände
sina skepp för att tvinga sig själva att segra eller dö.
Blott älven hördes som en morrande varg.
— Ä dä nok talt? sporde ordföranden.
Ett dovt, buttert ja kom från den grå massan.
Pung-Göran höjde sakta klubban, höll den några
sekunder stilla, som gällde det en edgång. Sedan föll
den.
— Dä ä beslutat.
Ordföranden reste sig. Efter varje möte var det sed
att sjunga en sång, någon av kampsångerna. Det
hade sjungits som aldrig förr denna sommar.
Pung-Göran stod kvar vid brädan, väntade på sången. Men
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
