Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. De segerrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjärde kapitlet
DE SEGERRIKA
Det var i oktober, den månad, då naturen sluter
sitt hjärta samman som blomman sluter sig i
kväll-ningen.
Ivar, Doris son, flög på sin cykel längs stora
landsvägen utmed älven. Han skulle med bud till
klubbarna vid de nedre bruken, bud från storbruksklubben,
att det nu vid Gud och Marx och Branting gällde att
hålla ut. Att hur svårt det än var: aldrig en tanke på
kapitulation. Hade Sveriges arbetare lagt sitt öde i
järnbruksfolkets händer, så skulle de icke bli svikna.
Ja, storbruksarbetarna litade nog på sina kamrater vid
de andra bruken, men de ville i alla fall sända en
hälsning och en uppmuntran. Det hade kommit på Ivar
Björns lott att fara iväg med hälsningen. Ivar var ju
ordförande i klubben, den ledande, den som stod
främst i eldlinjen. Han fattade ännu icke, hur eller
varför han blivit satt på denna post, men nu stod han
där, ehuru han var en av de yngsta, stod där med
hjärtat fyllt till brädden av glädje och stolthet; i själen
brann en förtärande eld, men den elden var ljuvlig. Ja,
han hade sedan den stora striden bröt ut, levt som i en
ny värld. Han hade så helt gått upp i denna strid, att
allt annat miste sin betydelse, vart blekt och glömt.
Han såg den dystra skuggan av styvfadern,
masmästaren, plånas ut ur minnet. Vaitsens ljusgestalt dog bort
i fjärran, som slukad av dimmor. Irma kom då och då
för hans blick, men hon förmådde icke locka honom
från ett möte, icke tvinga honom från en strejkpost.
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
