Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. De segerrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Värst var det med modern. Hon satt uppe, hur sent
han än kom hem om kvällarna, strök honom som en
katt, som slickar sin unge, kunde icke se sig mätt på
honom. Alltid hade hon något att sätta fram åt honom,
hur fattigt det än var: lingon, som hon plockat i
skogen och kokat upp i vatten, potatis, som hon letat upp
på en redan skördad åker, litet bröd, som hon fått av
brovaktarn, en skvätt separerad mjölk, som hon tiggt
på mejeriet. Hon åt nästan ingenting själv, hur hon
kunde hålla hop var en gåta. När han gick bort om
morgnarna, såg hon långt efter honom. Hon kunde
stå och speja, så länge en skymt av honom syntes på
vägen. Hon gick ibland upp på åsen ovan stugan för
att ännu en stund se den kära gestalten.
En kväll, när han kom hem, var hon inte hemma.
Men strax efteråt kom hon. Var hade hon varit? Åh,
på armén. Ja, hon hade åter börjat besöka
frälsnings-arméns möten. Han trodde, att hon gick dit för att
få mat: armén höll en gryta, där soppa kokades och en
var fattig stackare kunde få en mugg. Ivar mörknade.
Han tyckte, att det var bättre svälta än tigga. Nej,
nej, hon hade inte gått dit för soppans skull. För vad
då? Han var inte helt till freds, att hon gick till
armén, det var lätt för henne att förstå. Hon blev full
av oro, hon hade inte haft annat val. Hon kunde inte
vara ensam längre. Hon måste få tröst någonstans,
kunna bedja någonstans. Kunde icke Ivar också
komma med? Sonen skakade på huvudet. Nej, han skulle
aldrig gå dit. Han skulle känna det som en
kapitulation, ett förräderi mot sig själv, sin klass, sin sak. Han
trodde icke på Gud, nej, nej, omöjligt! Hur kunde
mor tro på Gud? En rättvis, allsmäktig Gud? Såg
hon då inte, hur det var ställt i världen? Hur
orättfärdigt, grymt allting var? Jo visst, visst, men utan
Gud skulle hon icke kunna leva. Hon skulle icke ha
härdat ut livets ve. Hon kände en lättnad nu. Hon
måste tro, att allt hon lidit icke var förgäves, att det
hade en mening. Åh nej, tyckte han, den vägen gick
det icke. Tro, ja väl, men icke på gamla dogmer, icke
på en Gud, som, levde han, måst vara en djävul, den
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
