Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. De segerrika - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledare. Hur står det till? Jo, bra. Smederna höllo ut.
De beto ihop tänderna. Ingen tanke på att ge upp
striden. Kvinnorna? Jo, de voro än bättre. Arga, så
det fräste. Svält och köld, men Gud nåde den som
talade om att ge sig. En gubbe, som hette Kranken,
hade en dag anmält sig till arbete på brukskontoret.
På kvällen hade kvinnorna samlats utanför hans hus,
och när Kranken kom hem, flögo de på honom, drogo
av honom rock och byxor, satte på honom kjolar. Han
gastade och skrek, men lös kom han inte.
Strejkbry-tarn fördes i sin nya dräkt i parad genom bygatan till
pumpen, där han döptes i tre spannar vatten och
släpptes. Han gick icke mer till arbetsplatsen. Nå, hur var
det med barnen? Ett mål mat om dagen, till mer
räckte inte hjälpen från andra delar av landet. Ja,
barnen var det värsta. Men så sega voro smederna,
att icke ens barnens svält gjorde dem möra. Det gick
förresten rykten, att bruksherrarna nu förlorat så
många miljoner, att de började fundera på fred. Det
hade inte Ivar hört förr. Ja, Baumgarten skulle nog
bli den siste i så fall.
Ivar for vidare. Snön började åter avtaga något.
Men frosten högg i än värre. Himlen sken i grönt,
mörkblått och silver. Solen dalade och färgade
kvälls-molnen mässingsgula. Så föll skymningen. Gårdar
och byar sjönko i skogens famn. Snart syntes en och
annan ruta lysa i mörkret med ett varmt sken. Bonden
och torparen tände sin fotogenlampa eller sin spiseleld.
Där låg en kyrka på ett näs vid en sjö. Dess vita
murar blänkte ännu i kvällsmörkret som en nattvardskalk
i en dunkel sakristia. Åter ett bruk. Hyttorna och
masugnarna lågo tysta och döda. Livets ande hade
flytt i Bergslagen.
En rast, ett samtal med någon klubbist och åter iväg.
Ivar kom på natten till Hofors bruk. Samma
besked. Aldrig en tanke på att kapitulera. Arbetarna
samlade bär och rötter i skogen, sålde sitt bohag till
anförvanter. Stämningen? Åh, inte sjöngs det som i
början, under storstrejken, men vreden och
harmen var så mycket större. Om det så gällde ett år
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
