Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. De segerrika - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess ande, liv och rörelse. Nå, äntligen. Där kommer
ett par tre arbetskarlar med yxor, spett och spadar på
axlarna. Det är några bruksarbetare, som ge sig ut att
söka tjäna en slant på skogsarbete. Det knarrar i snön
under deras fötter. De stanna ett slag och några gula
hål i snön bli kvar, när de åter ge sig i väg. Bredvid
de gula hålen lysa fallna rönnbär som blodfläckar i
snön.
En liten björk med frusna gula löv huttrar i kylan.
Snön ger åt granen och tallen en starkare grönska.
Ännu skimra höstfärgade lövträd — rivna, sargade
och kvalda av storm, regn och frost — mot den vita
marken och blåsiga himlen. Så viker diset helt undan,
och snart skiner solen från en frostig blå kupa utan
moln. Ännu långt fram på middagen skymtar dock
en måne, som om den tappat bort dag och natt. Åsarna
stå svarta som jättelika slagg- och malmhögar med vita
snöstrimmor, lika bäckar om våren. Röda stugor lysa
i skogsbrynet, gråa lador skymta som tunga kistor på
en dunkel vind. En plöjare på åkern vilar, stoppar
sin pipa, hästarna ånga, stryka varandra smeksamt med
mularna, hänga sedan med huvudena. Stora byar i
rött, vitt och grått taga vid. En rikare bygd nalkas.
Kvinnor bära ved och mjölkflaskor över tun och gård.
En gammal gubbe traskar iväg till handelsboden. En
skjuts kör förbi: en bruksherre far till
kommunalstämma eller järnvägsstation. Plöjda åkrar med snö, svarta
och vita ränder som ett hav före åska och storm. Men
rörelsen är borta. Fårorna likna stelnade vågor.
Gär-desgårdar av trä, grå och gamla, se ut som en här av
bajonetter i gåsmarsch. En liten såg skvaltar vid en
bäck. I fjärran dånar floden. Ett bruk stiger upp
där framme, som vuxet ur jorden. Skorstenar,
hyttkrön, ett gytter av hus och murar. Bruksbaracker
skjuta rygg längs en lång bygata. En vissnad majstång
sträcker sina armar mot himlen, som ville den anropa
om nåd att få gå i jorden med sin falnade
sommarfägring och slippa stå som ett åkerspöke till hån och
begabbelse.
Ivar Björn är framme. Han söker upp klubbens
299
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
