- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / III. Den stora striden /
302

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. De segerrika - 2 - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han tyckte sig ha tillförene sett denna gestalt.
Kvinnan, som satt liksom försänkt i bön, såg upp. Det var
hans mor. Vad gjorde hon här? Jo, hon hade hälsat
på sin far, och nu bad hon till Gud för honom
därinne.

När Ivar efter hemkomsten lämnat rapport till
klubbben och fackföreningen om sin resa, reste sig
Pung-Göran, ordföranden.

— Så dra vi åt svältremmen ett hål igen, gubbar.

Mer sade inte Pung-Göran. Klubban föll, och
striden fortgick.

3.

Allt hårdare och mörkare blevo ansiktena på
Storbruket. På herrgården voro de icke ljusare än i
arbetarbarackerna. Gamla nådan levde i en ständig skräck
för de utsvultna smederna. Hon hade en dag sett en
skara stora råttor nalkas herrgården. De hade
översvämmat stubbåkrarna och potatislanden, de grävde
som mullsorkar i jorden. Hon hade sport Lena, vad
det var för djur.

— Ser inte hennes nåd, att dä ä smeungar. Di ä
fäll hungri å let efter spillsä å glömd potatis.

Nådan tyckte, att Lena skulle gå och schasa bort
dem. Nej, det ville inte Lena, det kunde nådan göra
själv. Förresten gjorde de ingen skada, de kunde väl
få hållas.

— De är så otäckt lika råttor, Lena, och Lena vet,
att råttor är min fasa.

Men Lena vägrade schasa bort råttorna. Efter en
stund stodo de vid den för luftväxlingens skull på
glänt ställda dörren till jordkällaren, där herrgården
hade sina matvaror. Det var Kristoffs flicka, hon, som
han övertog med Lina, som först fått syn på källaren
med dess innehåll. Hon kallade på Kaskens Sofia och
Pung-Görans Margret. Att så mycket mat fanns i
denna värld! De storbligade, vinkade på nya ungar,
och snart stod hela råttskaran vid källarmynningen.

302

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 11 23:15:49 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/3/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free