Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. De segerrika - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dörren makades upp undan för undan. Råttorna
stirrade oavlåtligen på mjölken i bunkarna, smöret i faten,
brödkakorna, äggen, fläsksidorna, den kokta ålen, de
inlagda hönsen. Omärkligt sögs skaran allt längre in
i källaren. De stora hungriga ögonen lyste. De
efter-sta tryckte de främsta, de ville se den härliga maten.
Frestelsen blev för stark. En liten råtta kunde inte
bärga sig längre, rev åt sig en brödkaka och sprang
ut, kilade allt vad benen förmådde. Efter kom en
annan med en stekt höna i näven, en tredje hade
stuckit handen i ett smörfat, smöret sprätte ut mellan de
små smutsiga fingrarna.
Som Jehu kom nådan störtande över dem och slog
igen källardörren. Nu hade hon råttorna i fällan, det
pep och tjöt därinne. Sen gick nådan in till sig. Det
blev ett förskräckligt väsen, tills Lena kom och slog
upp dörren och släppte ut de vettskrämda ungarna.
Men Kaskens Sofi låg kvar, trampad av de andra,
kvidande och blodig. Lena och Inez Baumgarten fingo
henne in i köket, tvättad och ombunden, och förde
sedan ungen hem. Men ungen hade blivit vettskrämd
och mist förståndet.
Det var efter den händelsen nådan fick för sig, att
gården och husen voro fulla av råttor, som ville stjäla
all hennes mat, äta upp henne själv. Hon inbillade
sig om nätterna, att hela härskaror av råttor stodo på
lur vid dörren till hennes rum. Hon såg dem överallt,
överallt. De hoppade in genom nyckelhålet, äntrade
hennes säng, kröpo på hennes täcke. Hon schasade
och slog, skrek som en galning. Hon tände ljus och
gick omkring som en lyktgubbe, spanande och med
skräcken i ögonen.
— Ho blir fäll rent toki snart, muttrade Lena.
— Dä angår dej int, snäste Liss Kulla, kammarpigan.
Anton, gamle kusken, bara ruskade på huvudet. Såna
tider! Såna tider!
Gamle brukspatron Baumgarten satt som en
enstöring bland sina fåglar och fjärilar. Han kunde icke
begripa ett dugg av vad som skedde omkring honom.
Galenskaper, galenskaper, mer sade han inte. Världen
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
