Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. De segerrika - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
garna. Pungens hade nu sex barn, äldsta sonen, Erik,
var femton år, skulle ut som flottare till våren. Han
var naturligtvis medlem av klubben, en frisk, käck
pojke, sin mors hjärtebarn. Kristoffs hade fyra barn.
Pungens hade ett kök och en kammare. Köket var
stort, här höll familjen till, åt och sov. Kammarn var
liten, användes blott om helger och då främmande
kom. Den blinda hustrun höll rent och fint; ingen
hade så hela ungar och så snyggt i stugan som hon.
Hon lappade kläderna så väl, att ingen kunde se, att de
icke voro lagade hos Skojars Per. Hon visste var allt
i rummet fanns och stod. Hon hade en förunderlig
känsel i fingertopparna och märkte genast skillnad på
socker och salt, så snart hon fick en nypa mellan
fingrarna. Hon gjorde eld och kokade mat lika bra som
någon seende. Hon visste var Branting hängde på
väggen, var August Palm satt i sin ram och var
vykorten med Kata, Zackris Högland, Adrian, Per
Algot och Brand sutto i en krans kring en
papperssol-fjäder, som hon vunnit på fackföreningens julbasar.
Lisa stod vid spiseln och gräddade en pannkaka av
svinmolla, spillsäd, svamp och ett besynnerligt flott,
gammalt hästister, som hon köpt av en slaktare i
köpingen. Göran hade varit i köpingen och sålt en fäll
för fjorton dar sedan, eljest hade hon väl inte ens haft
hästflottet. Det var inga feta måltider de svältande
hade att smörja kråset med, det skulle Gud veta, men
Lisa klagade inte.
— En får fäll va gla, att gubben ä ve gott mod å att
ungarna ha hälsan, dä anre red sej fäll.
Ja, det menade hennes mor också. Anna Jugga satt
i soffan, fornad och grå, men med ett blitt och vist
ansikte, genomlyst av en inre ro. Hon satt med en
strumpa i de skrumpna händerna, stickade förresten
alla strumpor åt Pungens och Kristoffs. Då och då
kastade hon en blick över glasögonen bort mot den
minsta ungen, som kröp på golvet, småpratande med
en skamfilad trädocka.
Doris hälsade på gumman Jugga och Lisa. Så roligt
att se Doris, välkomnade Lisa och tog henne i famn,
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
