Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. De segerrika - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plockade av henne slumhatten och den slitna kappan
och bjöd henne sitta i soffan bredvid modern. Lisa
trodde, att Doris kom för att fråga, om armén från sitt
folkkök skulle skicka upp soppa. Så illa var det
ändock inte, åh nej, det skulle hon inte göra, det fanns
andra, som hade det värre, och hennes man skulle icke
tycka om det. Doris menar väl, tänkte Lisa. Doris,
hon hade haft det svårare än alla andra, och därför
tycker hon synd om alla och vill hjälpa alla. Men
Göran hade kvar några kronor än av summan, han fick
för fällen, så nej tack.
Men Doris kom i annat ärende. Hon hade fått bud,
att Ante, brodern, var död. Ja, han hade väl svultit
ihjäl. Skogvaktarn hade hittat honom i kobåset, död,
utmärglad som ett skelett. Under ljungen i båset låg
Sikkasgårdens silver, skinn och linne. Som ett troll
hade han ruvat på sitt gods, intill dess döden kom. Nu
måste hon till Lejbergsbyn för begravningens skull.
Men ensam kunde hon inte rå med allt, och Ivar var
på resa för fackföreningen ute på bruken, hon visste
inte, var han befann sig. Ivar glömde allt för den stora
strejkens skull. Han bara tänkte på segern och
frigörelsen, på socialismen, allt annat betydde så litet för
honom. Doris suckade.
Anna Jugga lät strumpan falla ner i knät.
— Du ska int suck, Doris, sa hon. Mytje har du
lidi, Doris lilla, men en ska inte ge sej, allrin ge sej.
Livet ä en svår sak, men en måst kämpe sej gömen.
En ska int lit på anre, bare på sej sjöl. En ska bare
tro, att dess mer en har dä ont, dess större belöning
får en te sist. Å ju bätter en har dä, dess mer får
en akt sej. Dä finns nåt, som het rättfärdihet. Dä
slår inte fel, att dä sker rättvise, förr eller sener. Dä
kan dröj, längin, längin, men dä sker rättvise en gång.
Dä ä bare te håll ut å te stri. Ä va nu son din, Ivar,
angår, så sörj inte. Han har en tro, å di som har en
tro kan dä int gå helt gali för. Dä kan kost mytje,
homen å dej, men dä ger belöning te slut, va viss på
dä, Doris Sikkas.
Doris lade sin hand i Anna Juggas knä. Så gott hon
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
