Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. De segerrika - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur sonen började bli lik hennes far. Nej, hon fick
väl sälja Sikkasgården, fast det sved i hjärtat, såvida
inte Stake, ja, han som tog sig an Storskarls flicka,
Ingeborg, ville arrendera gården. Han hade sagt något
sådant på begravningen. Ja, Stake skulle nog ta
gården, tills de kunde vända hem. Kanske fadern skulle
få nåd om tio år, om han vore i livet då.
Sikkasgub-barna brukade ju bli åttio eller nittio år, och
Sikkas-far var ju bara sjuttio fyllda. Åh, hon ville gärna
komma hem med far till gården. Han bara sporde om
gården. Han hade bett henne ta med sig litet jord från
gården, när hon reste dit. Han skulle slå den i en
kopp och sätta ned ett par rågkorn, sa han. Ja, han
började ju bli gammal och velig, far. Men i alla fall,
hans hopp och tröst var att ännu en gång få se sin
gård.
Då skulle hon inte sälja, menade mor Jugga. Nej, det
skulle nog inte far gå med på. Förr finge väl gården
växa igen och husen multna ned. Så kär som han var
i gården.
När Dorris och mor Jugga kommo till Grängesberg,
stod en skara arbetare och väntade på tåget till
Göteborg. De hade kappsäckar i händerna som för en lång
resa. Omkring dem stodo kvinnor, gamla mödrar och
unga hustrur med gråten i halsen och tårar i ögonen.
Arbetarna liknade krigsfångar, som tagits av fienden i
ett krig och skulle skickas bort från hem och härd,
okända öden till mötes. De båda kvinnorna förstodo
av det samtal, som fördes, att det var gruvarbetare,
som avskedats för sitt deltagande i storstrejken och nu
stodo i beråd att resa till Amerika för att söka sig
arbete och utkomst.
— Hä ä fäll så på alla stasjoner nu, di drag fäll halv
Sverge te Amerikat, hördes en gubbe utlåta sig.
— Ja, hä ä fäll vargaflockens moral, som kom te
synes, som Kata sa, tyckte en annan.
— Jo, jo, jo jo, hä ä fäll så. Gråbena ta hämnd, se.
Men järnbruksarbetare dom får di int bukt mä, se.
Nähej, se dä va lögn dä, se.
När Göteborgståget skulle gå, brast en av kvinnorna
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
