Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. De segerrika - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dumheter! Lärde du sånt fjäsk på Långholmen, va, äh?
Nå svara, herr ... herr ... Kontrollör!
Kontrollören mörknade. Han tyckte inte om att bli
erinrad om Långholmen. Att hans kamrater gett honom
namnet Kontrollören, därför att han skött en
bankkassa en smula oförsiktigt och lättvindigt, det fäste han
sig mindre vid, titeln lät både fin och inflytelserik. Men
han tyckte inte om att höra ordet Långholmen. Han
brusade upp mot kumpanen.
— Du, asfågel! Va säjer du, dövnicke! Akta dej du
för Holmen, Svartsjö-Kalle!
Kontrollören hade rest sig upp och satt näven under
näsan på kamraten, färdig att nypa till. Kontrollören
hade ett blekfett, flussigt buffelansikte med ett par små
grisögon, som sutto en smula mongoliskt. Hans
träto-broder, Svartsjö-Kalle, hade ett hästhuvud på en
svanhals. Han hade varit kontorist i ett par år, sedan luffare.
Nu ingrep grannen till vänster om svanhalsen,
Torsken. Torsken var en före detta artillerist, som
kommit i olycka, en relativt hygglig karl, godmodig,
men ohjälplig alkoholist. Tre fyra gånger hade han
hjälpts till ordentligt arbete, vilket gått bra en tid, men
så kom »perioden», då karlen söp i ett, så länge han
hade en trasa att bära till stampen. Så miste han sin
plats och sjönk till botten. Torsken såg härjad, men
icke elak ut. Ett rött ärr efter ett knivhugg vanställde
ena kinden, men blicken var icke stickande eller rå.
— Se så, gubbar, sa Torsken, slåss nu inte igen, ni
har väl för tusan varit ihop tillräckligt, dumskallar!
Skål, sup för satan! Hej, Kalle! Hej, Kontrollgreve!
Piss på er!
— Låt dom slåss, dä ä förbanne mej de skojigaste
som finns att se dom där dunka på varandra. Nå, Kalle,
dräm till’en. Ä du rädd va? Äh, se så, Kontrollgreve.
Hurra, där fick den djäkeln!
Det var den lille Jörgen Pettersson, soutenör i facket.
Han kallades Flugfångaren för sin klena växt.
Flug-fångaren såg ut som en polsk löjtnant, friserad, lockig,
förnäma gester, små svarta mustascher, slogs aldrig
själv, men hetsade alla andra. Han njöt så, när han
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
