Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. De segerrika - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så lugn och behärskad stämningen trots hungern
varit bland bruksarbetarna under hela den långvariga
strejken, hade dock vissa händelser, som inträffat de
senaste dagarna, fött en stigande förbittring, som blott
väntade på utlopp. Det var alldeles tydligt, att det
jäste i sinnena. Med karlarna gick det väl an, de bara
beto tänderna hårdare samman, men kvinnorna kunde
icke stänga in sin förtrytelse eller kuva sin oro och
ångest. I bruksboden hade en arbetarhustru nyss
fallit i en hejdlös gråt, hon fick kramp och måste föras
därifrån. En ung hustru hittades en morgon i
dammen. Man visste inte, om hon oförsiktigt gått ut på
den nattgamla isen och drunknat eller om hon själv
tagit sitt liv. Alla brukets kvinnor förklarade, att hon
gått i dammen av ångest inför hungern och kölden.
De rotade sig samman i flockar, skällde och spottade
åt strejkbrytarna, sprätte gatsmuts på dem. Ungarna
hjälpte till med frusna hästlortar, grus och småsten.
Strejkbrytarna svarade med kolstycken, vedträn och
stenar, som de gömt i fickorna eller innanför rockarna.
Åh, det var ett väldigt stoj på vägar och bruksgator,
så snart mörkret föll på.
Ännu värre var det, när vräkningarna började. Alla,
som bodde i Nineve, skulle vräkas för att ge boplats
åt de arbetsvilliga. Att dornen fallit över Nineve
berodde därpå, att denna kasärn låg närmast hyttorna
och verken. Strejkbrytarna skulle beredas kortaste
vägen till arbetsplatserna, för att man så långt som
möjligt skulle undvika uppträden.
Det var en hel skara uniformerade överhetspersoner,
som förrättade vräkningarna av Nineves invånare. De
sågo verkligen högst respektingivande ut. Där stod,
stel och högtidlig som en österländsk satrap, den
guld-galonerade kronofogden med guldbågad pincenez och
länsstyrelsens vräkningsdom i sin hand; sigillen
dinglade som blodfläckar i de blågula snörena. Bredvid
honom pöste den lille tjocke länsmannen med
pepparkorn till ögon, en potatis till näsa ovan de röda,
säl-hundslika mustascherna, en och annan vits på läpparna
och maggördelprydd cigarr mellan de feta fingrarna.
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
