Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. De segerrika - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bakom de båda ämbetsmännen slöto fyra fjärdingsmän
till. Till dessa kommo sex extra polismän, som på
länsstyrelsens order sedan fjorton dagar höllo sina
vaksamma ögon på Storbrukets arbetare. De sågo stora,
ståtliga och pliktmedvetna ut i sina blanka hjälmar
och tunga sabelbaljor. Men det arbete, som nu
förestod, tilltalade dem inte.
—- Fy fan, sånt jobb, Karlson! sa Långe Gustav, den
längste av de sex, till sin kamrat.
— Jag önskar mej sju alnar under jorden, Larsson,
svarade kamraten.
— Va fan får en inte tåla i kungens tjänst.
Nå, så hade exekutionen börjat. Finn-Johans
sko-makarbod, trebensstolar, pinnsoffa och övriga grejor
åkte ut på backen som en dans. Finn-Agda svor och
trätte, hytte åt länsman, vräkte ur sig hela sitt rika
förråd av saftiga glosor. Skomakarn själv hade styrkt
sig med ett par supar, slog korsben, gormade och
väsnades. Han skulle förbanne sin själ betala igen denna
historia. Hopp! Han tog ett skutt åt sidan. Någon i
övre våningen hällde ut en potta genom fönstret. Den
kom, som ämnat var, över de knogande
exekutionsbe-tjänterna, men även skomakarn fick sig en skvätt. Den
församlade mängden skrattade. Bravo! Rätt åt dom
jäk-larna, ge dom en styrketår! jublade ett lag halvstora
pojkar. Kronofogden gav order att fösa folkhopen åt
sidan.
När Finn-Johans bohag burits ut ur Nineve, togo
bruksarbetarna och buro in det i Babylon och
Jerusalem. Kronofogden och länsmannen betraktade varandra
något snopna. Men det fanns ingenting att göra åt
saken. Det fanns endast vräkningdom på dem, som bodde
i Nineve.
Det blev förstås trångt efter hand i de båda andra
barackerna, men de vräkta hade i alla fall tak över
huvudet. Efter skomakarn kom turen till änkan
Go-dou. Det kokade i änkan, men hon rörde inte en fena.
Hon lät dem bära sitt sparsamma bohag. Till slut var
hon ensam kvar, hon själv, bibeln och lagboken. De
båda klenoderna höll hon i famnen.
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
