Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. De segerrika - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste ju ha fångar, eljest kunde ju ingen veta, vem
som segrat. En skara småpojkar följde patrullen hack
i häl, skrikande och visslande. Ur stugorna tittade
bistra, förskrämda eller blott nyfikna ansikten. Hå, aldrig
annat än bråk och olyckor!
Ett rop hördes plötsligt, där truppen drog förbi. Det
överröstade ungarnas visslingar. Det kom från en
mötande kvinna, klädd i frälsningsarméns slumhatt. Åh,
Doris Sikkas bröt sig genom konstaplarnas led, fick tag
i Ivar, slet och drog honom, sökte befria honom.
Patrullen höll in ett ögonblick. Många tokiga käringar ute
i kväll, se så för fan! svor befälhavaren. Släpp, ge er
iväg!
Nej, hon ropade, vädjade, bönföll. De måste släppa
honom. Han var oskyldig. Åh, han var hennes enda
barn. Hon knäppte sina händer, föll på knä i smutsen.
Hon kunde icke härda ut eljest. Hennes far satt ju
förut i fängelse. Framåt, kvinnorna ä galna här i
trakten, framåt! kommenderade överkonstapeln. Nej, nej,
hon slog och slet, hon skulle ha lös sin son. De fingo
inte ta honom ifrån henne. Ivar sökte lugna sin mor.
Ack, hon lyssnade icke. Vad hade han förbrutit?
Stulit, mördat? Åh nej, det visste hon. Konstaplarna
förde henne med våld åt sidan. Nej, hon släppte icke
taget i sonen, hon släpade med i smutsen. Hon ville
veta, vad han gjort, hon måste veta det. Åh, tyckte
en av konstaplarna, »han är en upprorsmakare, han
hade inte skingrat sig på bron, han hade inte lämnat
ifrån sig den röda flaggtrasan». Hon sprang längs
patrullen, nedsmutsad och med sönderrivna kläder. Ja,
men då hade han ju varken stulit eller mördat. Varför
togo de honom ifrån henne? Hon högg åter tag i
befälhavaren. Sikkasblodet hade fått makt med henne.
Trotset steg inom henne. Hon brast ut i förbannelser.
De skulle akta sej! Ja, de kunde gott ta henne också!
Åh, hon skulle göra uppror. Hon hade också en röd
fana. Där stod eld och blod på den. De skulle akta sig!
De skulle bara våga ta hennes son ifrån henne.
Men nu tog befälhavarens tålamod slut. Han var
trött på hennes protester och bråk.
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
