Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. De segerrika - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strejkbrytarna tågade fram bakom ryttarna och
poliskedjan. Torsken såg sig omkring. Vart hade hans lille
kamrat tagit vägen.
Äh, där stöp den grånade Jeanne, den tappra änkan
Godou. Hennes mantel syntes ej mer. Ingen bister
vintervind hade längre någon röd fanduk att leka med.
Jo, där, där. Filarn reser åter fanan upp i vinden. Men
snart är han övermannad och bortförd. Ivar Björn har
ryckt fanduken till sig. Han värjer den, som vore den
Anna Dybojs hjärta. Ack, han känner det, som skulle
proletariatets blod förrinna, klubbens ära dö, om fanan
fölle i fiendernas händer.
Polisen gav sig icke. Den skulle ha fanan. Den skulle
ha den som segertrofé. För tusan, polisen skulle ha
fanan. Äntligen, där fingo de bukt med pojken, den
envisa bråkstaken. Ivar Björn fördes bort samma väg
som Filarn. Men fanduken, trasig och sönderfläkt, hade
Anna Dybojs räddat. Hon hade ryckt den loss från
stången, knycklat hop den och stoppat den innanför
kappan. Polisen letade efter sin välförtjänta trofé, men
trofén var borta.
Bron var rensad. Strejkbrytarna hade fått fri väg.
De tågade över bron med Jussi, Kontrollören och
Svanhalsen i spetsen. Den lille soutenören höll sig bakom,
blek som ett lik om nosen. Alla tågade över bron utom
juden och artilleristen. Torsken var icke med, ty han
gick och letade efter sin kamrat.
Ja, de strejkande hade skingrats. Polismakten hade
lagt ännu en seger till sina triumfer. Där vid broräcket
låg änkan Godou. Kommissarien med de bistra dragen
och de milda ögonen stod lutad över henne. Stackars
jäkel, mumlade han. Fan till seg käring, fortsatte han.
Han kallade på tvenne konstaplar. De skulle föra henne
till sjukstugan i köpingen. Men varligt. Ja, hon skulle
nog inte komma sig, men i alla fall, hon hade varit
tapper nog, gumman. Olyckshändelse? Ja, man kunde ju
kalla det så. Fan, varför skulle nu kvinnor ge sig i
sådana här historier.
Filarn och Ivar fördes mellan en trupp konstaplar
genom bruket till polisstationen i köpingen. Segraren
11 — Den stora striden
321
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
