Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. De segerrika - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steg retirerade fienden, och ständigt förskansade han
sig bakom nya vallar och skyttegravar.
Lars Elg, Göran Pung, Kockarna, Kristoff Jugga
och Härdarna, samt efter ett års sejour i fängelset,
Filarn voro de som på Storbruket under många år förde
arbetarnas talan med den äran. De vandrade så
småningom in i kommunalfullmäktige och landsting, blevo
nämndemän och häradsdomare alldeles som förr de
gamla bondehövdingarna, i vars spår de gingo. De
råkade sina motståndare på nya valplatser. Med sin
gamla sega kraft och beslutsamhet kämpade de även
här för sin klass, för folkmakten.
Pyk kom in i riksdagen, förlorade kanske med åren
något av sin ungdoms röda färg och vildmarkens friska
hy, såsom mänskligt är, men sitt breda folkliga gemyt
förlorade han ej. Med honom kommo många andra
arbetare in i riksdagen. Brantings och Thorssons lilla
skara i andra kammaren, denna Karl Ifvarssons och
bondehövdingarnas stolta folksal, växte och växte. Nya
strider om de bästa vägarna blossade upp. Ack, det
kom hårda strider, både inre och yttre. Ty människans
liv är nu en gång strid, och strid är liv. Men klassens
styrka växte även under de stora schismernas tider.
Ja, det kom hårda tider — vilka kanske skola få sin
egen krönika — ty det är icke alla som äro så lyckliga
som Sumpen, att de kunna leva i det förgångna. Han
kunde aldrig glömma den tid, som varit. Honom
steg åt huvudet den där händelsen med sängen, som
länsmannen icke kunde få ut vid vräkningen. Men
på ett lyckligt sätt. Han fann sig vara en berömd man,
hans namn hade på ryktets vingar flugit genom hela
Bergslagen. Han blev i sin egen inbillning en mycket
betydande person, på honom hade stridens utgång
kommit att hänga. Den som råder över människornas öden
hade korat honom till sitt redskap. Så nöjd en
människa som Sumpen fanns icke i hela vida världen. Han
var med överallt, ty han trodde, att utan hans närvaro
kunde intet viktigt ske. Men han var ödmjuk i sin
storhet och försökte aldrig kravla sig fram i
rampljuset. Han menade, att hans andes kraft var den
331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
