Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. De segerrika - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade icke förmått besegra deras tro, icke kuva deras
vilja.
Doris stannade hos sin far i fängelset. Hon kände
Sikkassläktens skuld utplånas. Hon läste för gubben
Stakes brev från Sikkasgården, hur det växte och
frodades. Åja, Sikkasfar, log Doris, vi ska fäll få en bra
går te flytt hem te va dä lider.
Ivar vände åter till klubben, till böckerna på
Flamman. Anna Dybojs, som nu satt ordförande i
klubben var den första som tog emot honom, ensam, med
en knippa av vårens blommor i handen. Kamraterna
hyllade honom, ack, det var en stor dag för bruket,
när Ivar och Filarn återbördades. Den natten fick
Socialistknallen ingen ro på Flamman. Där var full
fart, tills morgonen grydde. På hösten fingo Ivar och
Anna fackföreningens stipendier till Ramsfallets
folkhögskola. Dit kom också Erik Pung, Lisas och Görans
äldsta son, som varit flottare vid två timmerdrivningar.
Hon var lycklig och stolt, den blinda modern, det var
nästan för mycken glädje. Hon kunde icke förstå, att
livet alltid log.
Så tedde sig slutligen livet icke helt mörkt för
människorna i denna krönika, ty livet, om än mestadels
tungt och bittert, har dock även ljusa horisonter. Det
är som himmelens rymd, den ständigt växlande.
Blott från en av våra figurer har krönikan icke
mäktat driva bort de svarta skuggorna. Från Jussi, Masis
Knosis. Han gick med kvarnstenen om sin hals till
bottnen. Alla böner att ge även honom en gnista av
hopp har varit förgäves. Icke därför att han var en
stor syndare, icke därför att hans själ var svart. Men
därför att han ingen själ ägde, därför att han sålt det
högsta mänskliga.
Och därmed lägger krönikören ned sin penna. Men
blott för att, om ödet så vill, åter fatta den. Ty ännu
ha vi många öden och äventyr att skildra, många
gestalter att följa på den stora landsvägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
