Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. De segerrika - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också vara socialist. Ty då fanns där ande, liv och
kraft.
Men kommissarien kunde icke döma i den saken.
Han måste hålla sig till lagen. Och lagen hade intet
otalt med Doris Sikkas. Han talade vänligt, nästan
som en broder. Han rådde henne att lugnt avvakta,
vad som skulle ske. Kanske bleve det inte så svårt
för hennes son och Filarn, som hon trodde. Ja,
egentligen hade de ju intet ont gjort, inför en högre domare
skulle de bli frikända. Kanske skulle deras brott där
rent av räknas dem till förtjänst. Men människornas
lag är nu en annan, och vi få ta den som den är i all
dess skröplighet. Nej, det kunde hon icke gå med på.
En ond lag, åh nej, under den skulle hon inte böja sig.
Man måste väl resa sig mot det onda? Vart skulle det
bära hän med en sådan feghet? Ivar sökte också
övertala sin mor att lämna arresten. Han smekte
henne över håret, sakta och ömt, bad henne tänka på
sig själv. Men hon lyssnade icke. Hon skulle aldrig
kunna lämna honom i sticket. Aldrig vika för en ond
lag. Så fick hon stanna i arresten, tog sig för att gå
ärenden åt polisen, städade, gjorde det snyggt i båsen,
utrotade lössen, men hem gick hon inte.
Så gingo ett par månader. Det finns ännu kvar i
landet en god domare. Och hur sant är det icke, att
en god domare är förmer än lagen. Han var en
gammal vis man, själv prövad i livets bisterhet. Han kände
människornas skröplighet, men också deras storhet.
Han var icke allenast en samling paragrafer, moment
och prejudikat, utan han ägde även ett mänskligt
hjärta. Sällsamt att säga. Han var icke en
bokstavs-träl utan såg till lagens mening. Han dömde Filarn
och Ivar till det kortaste straff lagen kände. Ja, han
gjorde kanske våld på lagen för att rädda människan.
Ät Doris Sikkas skaffade han en plats som vaktkvinna
i fängelset. Där fick hon ju vara i samma hus som
både far och son och kunde se dem nästan dagligen,
trösta och uppmuntra dem, ta dem vid handen då och
då. När året var gånget, blevo Filarn och Ivar fria.
De vände båda åter till livet och kampen. Fängelset
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
