Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Efter nederlaget - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liknade en krutstänkt generals, blickade fram hans med
åren allt mildare och vackrare ögon. Bakom hans stora
mustascher, som påminde om sydländska furstars
i gamla dagar, log ej sällan en barnsligt vek mun.
Men vecken i hans panna hade blivit många, år och
onda dagar hade plöjt hans kinder, ansiktet hade fått
en stramare, en hårdare profil. Hans sinne hade också
något förändrats. Det glada kämpalynnet hade vikit
för reflexionen. Han syntes allt mer tankfull, ibland
grubblande. Han börjar bli gammal, sa de unga.
Gammal och vis, sa hans vänner.
Ja, hövdingen hade inför de faror, som hotade
arbetarklassen och hans livs stora verk, inför tecknen
till en borgerlig samling blivit dubbelt försiktig; han
beräknade strategiskt och taktiskt varje steg, varje
åtgärd från rörelsens sida. Hans plan gick ut på att
splittra den fientliga fronten, att skilja de liberala och
de konservativa åt. Han ville först slå den ena, sedan
den andra av fiendens arméer, begagna dem emot
varandra. Framför allt måste man hindra att fienderna
förenade sig. Varför skulle man icke kunna sluta
förbund med den närmast stående för att så mycket
säkrare slå den farligaste motståndaren? Arbetarklassen
var som kämpande armé ännu oerfaren, ofta rådvill,
i fråga om utrustning, vapen och resurser ofantligt
underlägsen de borgerliga klasserna och partierna.
Därför gällde det att vara klok, att tåga fram i
etapper. Branting marscherade efter minsta motståndets
lag, spanade, trevade sig fram. Vilade ofta på hanen.
Förr än att riskera ett nederlag drog han sig, en
annan Fabius Cunctator, tillbaka.
Denna fältherrekonst förstodo icke de unga. De
önskade, att varje tillfälle att leverera en avgörande
batalj skulle begagnas. De hade arbetat natt och dag
för att pånyttföda rörelsen efter nederlaget. Nu när
stridslusten åter började flamma i de nyss flämtande
och lidande leden, när de sprängda formationerna åter
stodo samlade, funno de unga, som törstade efter
vedergällningen och seger sötman, inga skäl att dröja.
De ville icke veta av någon skonsamhet mot de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
