Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Efter nederlaget - 1 - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adrian Larsson hade äntrat tribunen med ett jättelikt
rallarskutt och med trotsigt flammande blick, bistert
rynkad panna och kramande sin väldiga mexikanska
hatt till en boll i sin hand, tagit ett högtidligt löfte av
mötesdeltagarna att rusta till nya strider, till hämnd
och vedergällning. Med en röst, som gick genom mur
och märg, hade han läst sin stridssång.
Jag hälsar er, frihetens fylkade leder!
Det stundar till strid, låt mig få ibland eder
en plats under frihetens röda banér.
Jag kväves i tröghetens äckliga gömma,
vill ut dit de sjudande dropparna tömma
sig ut ur mitt hjärta på slagfältet ner.
Och randas den dag, då jag friheten sviker
och ut ur dess led för en övermakt viker,
och feg eller trolös ur striden ses fly.
Då måtte mig fädernas skuggor förbanna,
och tankarnas ljus släckas ut i min panna,
och tärnorna mig som en pestsmittad sky.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
