Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Efter nederlaget - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De lösgjorde sig från den fackliga landsorganisationen
med dess socialdemokratiska ledning, skapade en ny
ekonomisk riksorganisation på syndikalistiska
principer. De öppnade ett häftigt fälttåg mot den gamla
rörelsen, ett småkrig som var ämnat att kulminera i
revolutionära generalstrejker och arbetsplatsernas
erövring.
De politiska opponenterna åter utgjordes
huvudsakligen av dem, som samlats i socialdemokratiska
ungdomsförbundet. Vars erkände ledare var Z. Hogland,
den bleke, tärde studenten med den långa, magra,
böjda figuren, den stora, krökta näsan, som kom
ansiktet att i profil likna en rovfågelnäbb, den brinnande
isgrå blicken och den stålhårda Robespierre-viljan.
Hogland hade på sista ungdomskongressen slagit Per
Algot, den brede, satte brottaren, den tunge fäktaren,
som visat böjelse att föra det proletära
ungdomsgardet åt höger, in i lugnare farvatten. Per Algot hade för
visso stora sympatier även han inom
ungdomsförbundet. Han var en kraftkarl, hade en nästan amerikansk
bredd och offensivanda, höll en folklig ton, saknade
icke gemyt, kunde ta folk. Men han hade, enligt de
ungas mening, ingen klar politisk linje och saknade
förmåga att tända och hänföra. Han var som folk och
framför allt som skåningar äro mest: trygga, tunga,
nästan fastlåsta vid sittbänken, mycket knipsluga,
utan fantasi, eld och hjärta, men trevna, trägna och
matfriska. Såsom Stig Bårdaryd något ensidigt
plägade karakterisera dem. Per Algot saknade alls icke
ärelystnad. Han ville såsom alla duktiga människor
framåt, uträtta något. Eftersom han trodde att den
praktiska vägen ledde säkrast till målet för både honom
och klassen, och som han kände sig vara ett med sin
klass, valde han den realistiska metoden, övergav så
småningom sina teoretiska svärmerier för »de stora
radikalerna», som man inom ungdomslägret kallade
Kautsky, Bebel, Vaillant och Guèsde och nalkades den
högra flygeln, revisionisterna. Ännu intogo dock
algotisterna en mellanställning. Per Algot ville gärna vara
den inflytelserike vågmästaren inom partiet. För att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
