Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Efter nederlaget - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stormfågelns redaktion bestod av ett enda stort,
avlångt rum med tre fönster ut åt Torsgatan mitt för
infarten till bangården. Man såg blott ett enda myller
av tågsätt, växlar, vaktkurer, magasin i tegel, trä och
korrugerad plåt, järnvägsvagnar, lokomotiv, upplag,
grushögar, stolpar, lastvagnar, som kommo och foro
i långa rader. Man hörde ideligen lokens pustande
och visslande, bilarnas töffande och surrande,
hästarnas gnäggande, kuskars och chaufförers rop,
stadsbudens gruff, springpojkars gälla svordomar eller
ungdomliga skratt. Som godsbangården även tillfälligtvis
kunde användas som personstation för vissa
förortsbanor, syntes människomassor då och då välla ut ur
portarna. Floden av män, kvinnor och barn delade sig
på torget och rann ut i hundratals rännilar.
Över det hela låg ett dok av grå, ibland svart kolrök
från fabrikerna, som lågo i trakten och från de många
loken, som kommo och gingo, förande med sig till
ovissa öden de ständigt jäktade människorna och
deras gods. Arbete, verksamhet, brådska, jäkt och oro
präglade denna plats, som speglade tidens ansikte.
Alla människor syntes skynda, som fruktade de något.
Eller väntade de något? En glädje kanske? Ett
sorgebud? Somliga logo mitt i brådskan. Men de flesta sågo
mitt i jäktet trötta ut, andra präglades av sorg och
somliga av harm. Endast en och annan hade lugnets
oberördhet över sig. Till exempel den gamle kusken,
Absalon Erikson, kallad Lazarus, på den stora
mjölkskjutsen. Han är en av rörelsens veteraner och känner
sin värdighet, sitter som en olympisk gud på sin höga
bock, klädd i ett väldigt förskinn, svart som sot med
en och annan vit strimma efter utskvalpad mjölk. Hos
honom bodde en gång Axel Danielsson, och han vet
vad ära detta ger. En gammal gubbe kommer linkande
— det är Vikbolands-Olle, som säljer kängsnören och
bor i en hundkoja i Hagalund — viker åt sidan för ett
mötande gäng kontorsflickor, som skynda till tåget
hem efter dagens knog. Ty det är eftermiddag. Gubben
stannar och tittar efter den glada ungdomen, sätter
sina glasögon tillrätta, skakar på huvudet och linkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
