Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Efter nederlaget - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pipskaftet. Stålis kisade på den besynnerliga
uppenbarelsen.
— Dra åt helsike! vinkade Gilbod och återgick till
den vetenskapliga artikel om »Nykterhetsrörelsen och
marxismen», som han höll på med.
Gumman var nära att sätta sig. Endast med svag
röst kunde hon framstamma:
— Ä-ä-ä dä inte Evangeliska fosterlandsstiftelsen?
— Nej, det här är Stormfågelns redaktion, svarade
Gilbod bistert; det hördes som en fallbila.
Gumman vacklade och famlade efter ett stöd. Stålis
reste sig, tog gumman under armen och förde henne
med en humoristisk glimt i ögat ut ur vargarnas lya
och visade henne till nästa hus, där de himmelska
näktergalarna hade sin expedition.
— Där kan lilla frun köpa allt, som rör
himmelriket hinsidan graven, hos oss säljer vi bara vad som rör
himmelriket på jorden.
— Tack snälla herrn, gud välsigne honom. Han vill
väl inte bli missionär bland hedningarna? fortsatte
gumman och såg tvekande på Stålis. Denne tackade
nej, men artigt och belevat som alltid. Han var en
gentleman i alla väder, den gode Stålis. I trappan
mötte han Fikon.
— Var har du det gamla helgonet?
— Hon gick till Evangelie-förlaget.
— Kors för tusan, vi skulle naturligtvis visat henne
till Frams förlag och sagt henne som det är, att vi
missionera bland hedningar vi med, din åsna. Affär
är affär. Här strök en god bit vår näsa förbi. Fikon
blev allvarligt misslynt. Mat till kvällen hade han inte,
inte ens till nattlogi. Skulle kanske bli nödgad att gå
till ungkarlshotellet. Fördömt! Låta en gås gå
oplockad, som själv vandrar till köket. Anamma!
Fikon satt ännu och småsvor över Stålis, när Kata
kom in, bister som en nordisk vinter, fast det var juni
månad.
Hogland reste sig, stormfåglarna kring stora bordet
sprungo upp, ur rummet till höger kommo Klas Brand
och poeten Johannes Pansar, ibland på spe kallad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
