Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Efter nederlaget - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som just hade sitt möte i kväll på S:t Paulsgatan, i
skuggan av den gamla Söderkyrkan.
— Jag tänkte jag skulle hinna mackla litet för
kommunmötet om fredag, sa Stålis, och blinkade gott med
sitt kloka öga.
— Jag ska sätta fart på dem jag, sa Gilbod. Död
och pina, Kata har rätt! Åt skogen med de gamla
döddansarna! Nej, förbundet får ta makten i partiet. Vi
är väl kapabla att ta ledningen när som helst. Vaba,
man kan väl sin Marx. Slå till bara! Den här stan ska
bli vår och riket också.
Och så skyndade de nedför Vasagatan över bron,
genom Riddarhusgränd, följde Stora Nygatan över
Kornhamnstorg till Slussen. Förbi de gamla
ärevördiga adels- och köpmanshusen: huset, dit Axel von
Fersen tog sin tillflykt, innan folkmassan slog ihjäl
honom, riksrådet Soops, amiral Rynings och Lennart
Torstenssons hus, huset, där Gjörwell hade sin
boklåda och Fredman sin urmakarbutik, borgmästar Hans
Bartels hus, som med sina många ingångar blev kallat
sju helvetes portar. Men de bortskyndande
uppviglarna ägnade icke en tanke åt dessa anrika och
ärevördiga boningar. De levde helt i nuet och framtiden.
Rebellerna hade icke råd att åka spårvagn. De
kunde efter storstrejken icke få arbete, stodo på de svarta
listorna, levde av vad de kunde slita sig till på några
hårda agitationsresor. Det var inga sötebrödsdagar att
vara agitator för arbetarrörelsen. Kansas Jack var den
ende som förstod att förtjäna en liten slant på affärer.
Men han fick sannerligen arbeta med sina broschyrer.
Han fick ligga i som en igel natt och dag.
De båda vännerna fortade på sina steg.
— Den där bronsgubben, sa Stålis och pekade på
Karl Johans staty, tar vi väl så småningom och sätter
in på Panoptikon.
— Den där, i helsike, svor Gilbod. Den där
fågelskrämman vräker vi i slussgraven, nej sjutton, vi gör
kulor åt republiken av den. Så få vi nån nytta av
Bernadottarna.
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
